Aftonbladet – 1 augusti 1870, sida 2

tillgifvenhet för denna, men månget stickord dog bort på den unga flickans läppar, då hop, stundom var tvungen att sällskapa med sin styfmor. De ha inte den ringaste likhet med hvarandra, tänkte Martina ofta med verk lig tillfredsställelse, atom möjligtvis ett drag öfver munnen. Eugåne skall helt och hållet få låta sitt skägg växals Men om också Eugene lefde i den unga flickans tankar, talade hon aldrig om honom med Agatha och han hade sagt: Slägtkärleken är inte så starkt utvecklad. hos oss att vi på något vis längta efter att se hvarandran, samt undandragit sig hvarje tillfällg att sammanträffa med sin syster. Allberna på Ekedal hade knappast börjat skifta i gult, då Agatha började tala om flyttningen till staden. Regnet mot fönstorratorna förefaller mig ängsligare härute än i staden, sade hon, icke utan en nervös otålighet, jag just längtar efter de raka gaslysta gatorna och de breda trottoirerna, der man slipper att med halfva foten sjunka ner i sanden.x Kommen till staden blef Agathas häftiga och ombytliga sätt verkligen i ögonen fallande, Till och med i herr Denkwartsg närvaro visade hon ett nyckfullt lyr.nes tusen vexlingar. Jag vet jag riktigt är odräglig, sade hon då ofta skrattande, men du skall se att jag blir mig lik nästa sommar. Ack, hvad jag längtar att se Italien! Sällskapslifvet var emellertid den verld, hvari hon bäst tycktes trifvas, Jag älskar menniskor och baller, förklarade hon och var outtröttlig att tänka upp nya och pikantg förströelser. Nattyaken äro inte rätt nyttiga för dig, jruktar jag, sade herr Denkwart stundom. Du får tänka på att into bal, och hållet föratöra din heltax — (Forts.)