Aftonbladet – 1 augusti 1870, sida 2

lilla outflykt, särdeles som hon fick ressällskap till Stockholm med kapten Elders och hans fru. Dp tyckor väl att jag är en orolig själ, som midt i sommarenp kan bege mig från detta vackra, kära Ekedal, och vore det inte för Martinas skull, så gjorde jag detsannerligen e hellera ee Jag är dig särdeles tacksam för att duo reser, Agatha, du har alltid visat dig god och välvillig mot Martina; jag hoppas också att det kära barnet... hm... med ett ord, Ingen kan vara dig tacksammare än jag; men hurp tomt det ny skall bil efter digi Och han smekte hennes mjuka kind, som smugit sig mot hans bröst. Den tidiga morgon, då hon skulle resa var hon den första som var uppe, och hennes lätta steg i trapporna hade samma verkan på husfolket, som morgonsolen för ungtupp rne; map PEraRR litet, öfverallt röra å sig, och herr Denkwatt mötte Siu unga ra just då hon hade händerna falla af träds gårdsblomster. . Tag ned den stora vasen från hyllan der Anton, jag vill binda dig en bukeit innår jag resero, hon vände sitt glada, rosenkindadg ansigte emot honom, Vet du hvac jag har tänkt på hela morgonen? På vår återseendel!v Hon kastade den halffärdiga buketten på bordet framför sig och slog leende sina ars mar om hans hals. Din första och sista tanke är då alltid jag Han slöt henne intill sig med afgudande beundrande kärlek, derpå förde han henne: bufvud ifrån sig och lät sina blickar sjunka i hepnes. Agatha, do är den första qvinna jag bal älskat, blott en så ren och göd varelse son du är, kunde locka fram denna känslal Den unga qvinnan blickade upp för at