Aftonbladet – 29 juli 1870, sida 2

AGATHA DESHWART.) EN FAXILJHISTORIA AP SYLVIEA. Ja, hvar och en har sin ledsamhet att genomgå, jag sitter och tävker på den stackars Helene, sade fröken Deokwart. Jag har några virkade spetsar, som jag kan skänka till det här arbetet, ifall jag får lof, goda fröken Palm? Jag tackar å mina fattigas vägnar,, sade Cornelia; men jag fraktar det vore att sätta högmodets anda i dem, och ingenting är så skadligt för själen. Jag bär sjelf aldrig bro-derade eller virkade granunlåter. Jag kommer ihåg Satan — det var af högmod han föll.n Et Fröken Denkwart gjorde en liten sväng med bufvudet. Hon hoppades att hennes virkningar inte skulle förderiva någon. Nu syntes br Denkwart i den höga dörrramen. Agatha fick liksom nytt lit och man satte sig till bords. Det var tråkigt för Helene, att hennes mor förkylde sig, då hon sist var här ute; hon ligger i feber, väl inte af en svårare beskaffenhet, men tillräcklig för att hindra henne från att resa ut med Edvard, sade hr Denkwart; Helene hade väl behöft henne dessa ledsawma dagar. Har man foonit några vidare spår efter gossen? Så fort jag har ätit skall jag gå ner till Ekbacken. Jag vet ingenting bättre än smult:onn, sade Agatha, men lade helt litet på sin tallrik. Hon fattade oupphörligen i faten och 2) Se A. B. M 129-167, 169—171.