Aftonbladet – 29 juli 1870, sida 2

börjar genast och likväl hioner jag inte igenom alla akterna. Då jag skall läsa upp mina arbeten, känner jag alltid en viss ångest; de äro mina älsklingsbarn, som jag skickar ut, och jag är rädd de skola förtrampas! Hon teg nägra ögonblick och såg sig omkring, medan stenkolsbroschen och armbanden gnistrande höjde sig. Söta Martina, gif mig hit min annotationsbok, jag vill skrifva upp mitt sista infall angående älsklingsbarnen. När man till lif och själ är författariona tar man vara på hvarje korn, som kastas ut, det blir alltid bördigt i någon jordmån. Ja; rekommenderar åt herr Ewald att också skaffa sig en annotationsbok, när tankarne ibland stå stilla beböfver man bara se i den. Ja, nu mina kära vänner: ERIK XIV ock KATHARINA MÅNSDOTTER. Dram i fem akter; af Florentina. Svenskt original. ERIK XIV, KATHARINA MÅNSDOTTER, hans gemäl. GÖRAN PERSSON. Fru von Seboden blickade upp ur sitt manuskript och läppjade på det glas sockervatten, som stod framför henne. Erik XIV har ofta blifvit behandlad både för scenen och romanen, återtog hon; men jag har gjort mig ett särskildt nöje att bevisa det Katharina Månsdotter varit en listig intrigant. Man skall inte säga att jag plagierat hvarken från historiska eller romantiska författare, jag är den första som belyser hennes karakter från denna synpunkt och mina påståender äro grundade på rent psykologiska studier. Fru von Seboden höjde sin romerska näsa och de små perlorna kring hennes hals pinglade sakta. (Forts.)