Aftonbladet – 29 juli 1870, sida 2

någon med våld ha stött henom i sjön! mumlade han mellan de sammanbitna tänderna. TJUGUÅTTONDE KAPITLET. Om fru von Seboden beräkvat effektscener och det romantiska uti att söka trösta och hela ett krossadt hjerta, så kände hor sig något besviken. Martina bar upptäckten af sin fästmans trolöshet med temligt lugn, hon hade till och med skämtande sagt: Jag förtänker alldeles inte baron Rabens stora smak för rika flickor! Vore jag i hans ställe och hade ett skuldsatt och förpantadt fideikomiss, så skulle jag kanske förlofvat mig med tre på en gång, för att vara riktigt säker! Hon bör till dem, som bära sin sorg inom sig; men den är icke desto mindre djup och smärtsam. Jag förstår mig att bedöma ett qvinnohjertal sade fra von Seboden till herr Eugene Ewald, som ifrån att vara en ofta sedd gäst avancerat till en sorts förtrogen. Jag skall i qväll läsa för henne en dram på fem akter, som jag skrifvit; den skall förströ henne och göra henne godt. Ån jag då? Anser fru von Seboden den inte skulle vara af intresse för mig? Ja, stanna hjertans gerna, herr Ewald! Och fra voi Seboden gjorde en hastig öfverräkning, om väl kortleiterna skulle vara tillräckliga för soupen. Kommen till ett önskligt resultat fortfor hon med ett älskvärdt leende: Jag vet att vi rätt förstå och uppfatta hvarandra: det är en sympati mellan likstämmiga själar! Hvad tror herr Ewald om jag vände mig till kuvgliga teatern? Man tycks från det hållet vilja up muntra. inhexsk dramatik. Se här ha vi Martina! Söta du, gif mig ett glas sockervatten,; jag