Aftonbladet – 28 juli 1870, sida 3

MEBRFAN UKLUIISRVTRIV) Ave BYT Ra och eftermiddagar hann mötet expedidera både ordinarie frågor och öfriga motioner till i tisdags. oo Mötet tog sin början i måndags f. m., och öppades af Örebro frivilliga fabriksoch handtverksförenings ordförande, skräddaren Zätterlöf. . Till ordförande för mötet utsågs, såsom -Ireden pr telegraf meddelats, spegelfabrikören C. T. Svanberg från Stockholm och till protokollsförare sekreteraren vid Örebro handtverksförening, inspektor A. Falk. På framstälda yrkanden derom, att mötet skulle hållas för öppna dörrar, svarade ordföranden, att det var bestyrelsens mening, att så skulle ske, hvilket ock enhälligt beslöts; hvarefter ordföranden med hög röst tillkännagaf, att mötet vore tillgängligt för hvem, som ville. Sedan man länge diskuterat, hvilka skulle ega rätt att i diskussionen deltaga, beslöts, att, inom ett antal af högst tio från hvarje stad, skulle hvarje näringsidkare, som anmält sig såsom medlem af mötet, ega rätt att deltaga i öfverläggningarne och besluten. Mötet beslöt att ej fördela sig på sektioner, förrän sådana möjligen under diskussionens gång visade sig vara af behofvet påkallade. Till förvaltare af mötets ekonomiska angelägenheter utsågos ordföranden samt hrr Zätterlöf, Haldin, Larsson, Kruse och sekreteraren. På förslag af hr Blomstrand beslöt mötet att uppskjuta behandlingen af första frågan till sist, hvarefter man öfvergick till behandling af andra frågans förra moment, så lydande: Uppfyller den lagstiftning, vi nu ega angående fabriksoch handtverks-industrien i afseende på näringsfriheteps utsträckning, de skäliga anspråk derpå, som näringsidkarne kunna hafva, eller äro några förändringar deruti nödiga och hvilka? Ordföranden sammanfattade de under diskussionen uttalade åsigterna sålunda: att lagbestämda yrkesföreningar vore önskliga; att gesällbrefven vore nyttiga, så mycket mer som man vid sökande af kondition på utländsk ort kan hafva något gagn af dem; och att fabrikerna i fängelserna inverkade högst menligt på de enskilda yrkesidkarnes afsättning. Sedan diskussionen förklarats slutad, uppdrogs åt ordföranden och sekreteraren samt hrr Blomstrand, Neuman och Widman att med ledning af den hållna diskussionen uppsätta en resolution, hvilken sedermera skulle såsom petition till K. M:t inlemnas, och erhöll följande lydelse: Mötet besluter att genom en af ordföranden och trenne ledamö.er på mötets vägnar undertecknad och af sekreteraren kontrasignerad petition hos K. M:t anhålla om sådan ändring i k. förordningen af den 18 Juni 1864: a) att rättigheten att i stad, köping eller annat stadslikt samhälle, med biträde af främmande arbetare, utöfva ett yrke må göras beroende af den sökandes i behörig ordning fulltygade insigt och skicklighet deri; b) att på sådant sätt i vederbörlig ordning förvärfvad rättighet till yrkes utöfvande icke blir inskränkt till viss ort; hvaremot någon inskränkning icke derigenom bör ske i landtkommunernas rätt att sjelfva på bästa sätt ordna sina enskilda förhållanden i afseende å gerningsmän m. m.; c) att, inom hvarje stad, köping eller annat stadslikt samhälle skall finnas en handtverksförening med rättighet att, enligt hvad i handtverksoch fabriksförordningen af den 22 Dec. 1846, 8 31 sista punkten, innehålles, der förbållandena göra det lämpligt eller nödigt, med sig förena fabrikanter eller handlande, eller bådadera, dels ock andre för dess sak intresserade personer; d) att hvarje sådan handtverksförening skall vara skyldig; dels att åt de lärlingar, som sådant önska, meddela betyg om förvårtvad och ådagalagd skicklighet i yrket, grundade på noggrann undersökning och pröfning af sakkunnige, opartiske personer, samt på begäran meddela sådan lärling af föreningen utfärdad betygbok; dels att, efter verkstäld pröfning genom sakkunnige, opartiske personer, meddela intyg om den insigt och skicklighet i yrket, som enligt a) erfordras för rättighet till detsammas utöfvande. På yrkande af hr Blomstrand beslöt mötet att i sammanhang med ofvanstående petition sätta följande önskan: att sådan ändring eller förklaring sker i 12 af 1864 års näringsfrihetsförordning, att den frie arbetarens ärliga konkurrens med den ofrie af staten underhållne fångens arbete icke omöjliggöres eller alltför mycket försvåras; samt att, för vinnande af detta ändamål, vid fängelseinrättningar och straffanstalter upprättade verkstäder må afse dels tillfredsställande af statens egna behof, dels sådana konstflitsalster eller arbetsprodukter, hvilka endast genom ett ytterligt nedsatt pris på arbetskraft, inom orten eller landet i sin helhet, kunna åstadkommas. Man öfvergick härefter till behandling af 2:dra frågans senare moment: Uppfyller den lagstiftning, vi nu ega angående fabriksoch handtverksindustrien, i fråga om rättsförhållandena mellan arbetsgifvare och arbetstagare, de skäliga anspråk derpå, som näringsidkarne kunna hafva, eller äro några förändringar deruti nödiga, och hvilka? Sedan diskussionen härom slutats antog mötet, efter votering med 24 röster mot 23, en resolution, hvars ordalydelse närmare skulle bestämmas på tisdagen, men som för sammanhangets skull eddelas här nedan. Någon bestämd maximitid för giltigheten af med lärling eller arbetare uppgjordt kontrakt bör ej stadgas, utan frihet lemnas att genom öfverenskoömmelse i godo derom bestämma: äfvensom att sådant kontrakt skall upphäfvas och vara ogildt, så snart visadt blir, att detsamma af någondera parten brytes, genom vårdslöshet eller misshandel från arbetsgifvarens sida eller genom lättja, oredlighet eller olydnad från arbetstagarens; — derjemte vore synnerligen önskvärdt, om genom lag stadgadt blefve, att, då en yngling från 17 till 20 års ålder, med målsmans begifvande, uppgör kontrakt för en viss lärotid, beräknad efter yrkets beskaffenhet, kontraktet kunde blifva gällande, äfven om lärlingen under den tid, kontraktet omfattar, uppnår myndig ålder.. Mot beslutet reserverade sig brr Hähnel, Kihlström, Lundberg och Lundh. Tredje frågan var af följande lydelse: Är den fria tullagstiftniogen hämmande för fahriksoch haudtverksindustrien i riket; och i så fall frågas, på hvad sätt anser mötet nödiga rättelser skola kunna ernås derutinnan? Efter slutad öfverläggning häröfver förenade man sig om antagande af följande resolution: Att en af behofvet högeligen påkallad revidering af nu gällande tullbestämmelser må ega rum samt att dervid noga bör iakttagas, dels att tullgatser å råvaror och halffäårdiga produkter bestäimmas med synnerligt afseende på värdena derå i förhållande till de fullt färdiga fabrikaterna, dels att lindrig tull pålägges alla importerade varor, som ingå i sådan mängd, att tullens upptagande derå lönar sig, men att lyxartiklar a alla slag beläggas med högre tull Fjerde öfverläggningsämnet var: Äro fabriksoch handtverksidkarne i behof af förlagskapital, och i så fall, på hvad sätt skola sådana kunna på lämpliga vilkor erhållas ? Sedan diskössionen förklarats slutad, beslöt mötet uppmana nuvarande och blifvande handtverksföreningar att: a) göra allt, hvad på dem kan bero, för att, genom upprättande, samt med ringa kostnader förenad klok förvaltning, af sparbanker, folkbanker, sparkassor eller andra penningverk, bereda handtverksidkare tillfälle till lån mot för dem passande vilkor och billig ränta; samt — b) att genom riksdagsmännen, hvar inom sin ort, efter förmåga medverka, dels dertill att, genom riksdagens beslut, riksbankens och lånekontorens till utlåning med omsättningseller amorteringsrätt anslagna fonder, eller den s. k. allmänna diskonten tid efter annan i någon betydligare mån vå pi Ti ET NAR VAG vis