Aftonbladet – 28 juli 1870, sida 3

en onaturlighet. År det icke just denna tidpunkt och detta krig som nu är för handen, som vi i 6 långa år påkallat med all vår önskan och all vår längtan, med alla våra sträfvanden och förhoppningar? Vi vågade icke vi-ta det så snart; det har kommit plöts:s. stan att någon förut kunde veta att det ru sku !e kommå. Men det har icke kommit ovautadt och ännu mindre mot vår önskan. Med otålighet, med vexlande hopp och tvifvel hafva vi sett det som nu skall ske förberedas, och vi hafva alla varit ense om att när det kom måste vi begagna ögonblicket. Skola vi nu låta det gå oss ur händerna? Skola vi med försagdhet draga oss tillbaka för våra egna önskningars mål? Skola vinu på en gång uppgifva hvad vi alla skulle på det ifrigaste eftersträfvat, om vi kunnat göra något för att framkalla det? Då skulle vi ju icke vara ett folk som förtjenar att lefva och söm kan göra anspråk på sin egen och andras aktning, utan en skara af barn som icke veta hvad de vilja Tidningen erinrar vidare om, att stridens mål för Danmark måste blifva återställandet af dess nationella integritet genom återförening med de danska slesvigarne; att Danmark genom att mottaga Nordslesvig såsom skänk af Frankrike utan att sjelit hafva deltagit i striden skulle till detta land komma i en alltför stor skuld som endast kunde betalas genom ett beroende eller vasallförhållande som är oförenligt med en sjelfständig. politisk tillvaro, och att det slutligen icke är säkert att Danmark får igen Nordslesvig om det icke varit med i kriget. Ett krigs utgång är alltid oviss. Segern kan icke på förband garanteras. Men antingen Frankrike segrar eller Preussen innandess blifver trött af striden och sluter fred eller då båda äro trötta de neutrala makterna framtvinga en fredlig uppgörelse, kan Danmark vara säkert på att få sin rätt om det varit med i kriget men icke annars. Och slutes fred utan att Nordslesvig återgifves åt Danmark, så är det ingen rimlig grund att hoppas att det skall blifva vårt under ännu en generation och sedan är det föga rimlighet till att större delen deraf ännu skall vara dansk. Neutralitet är en fred tillsvidare. Genom att förklara sig neutral tillkännagi ver man icke att man i alla möjliga fall vill bibehålla freden, men man förklarar att man vill bibehålla den så länge som möjligt och att man tillsvidare önskar: hålla sig utom striden. um Danmark således nu förklarade sig neutralt, så skulle detta icke betyda att den stund icke kunde komma då det ville gripa till vapen, men det skulle tillkännagifva en bestämd önskan om fred; Men om virsätt upptattät folkets stämning är den motsatta önskan dess mål. En neutralitetsförklariog skulle således gifva en alldeles oriktig föreställning om det danska folkets verkliga stämning. Hon skulle stå i strid med denna. och derföre oundvikligen framkalla ett under närvarande förhålanden betänkligt missnöje, närmast uttaladt mot konungen och hans regering, ett missnöje som skulle verka förlamande och uppösande och försvaga kraften att kämpa när let slutligen blifver oundvikligt. Är det nåsot som kunnat uppmuntra och styrka folket att frimodigt gå de stundande händelserna till mötes, så är det den tillit det tror sig kunna hysa till H. M:t konungens nuvarande regering, den säkra tillförsigten att konung och folk nu känna hvarandra så väl att ntet svalg mera skall kunna öppna sig melan dem. En neutralitetsförklaring i detta ögonblick skulle göra ett så mycket mera nedslående intryck, som Preussen nyligen visat Danmark sitt hån genom att upphäfva slesvigarnes af wienerfreden garanterade flyttningsfrihet innan den för densamma utsatta tiden är tilländalupen och ännu ytterligare appretat folkstämningen genom att i lördags fängsla den trofaste och djerfve Hans Kryser, och som-franska flottan nu synes vara i antågande. Säasom närmaste anledning till Hans Krygers arresterande nämnes i en skrifvelse från Haderslev. till Fyens Stiftstidende att han . Harmonien fällt några frimodiga yttranden i anledning af preussarnes utskrifning af hästar i Nordslesvig, hvilka han ansåg icke borde levereras utan kretsdagens sammankallande. Enligt ett bref till Fedrelanlet åter skall anledningen hafva varit några varma yttranden som han fällt i amtsrådet. anledning af denna sak läses i Dagbladet: ;Hans Krygers fängslande är en af de hänsynslösa våldshandlingar, med hvilka Prenssen både i krig och fred betecknar sin regim. Hvilka förevändnivgar de faktiska myndigheterna tillgripit, om Kryger efter sin vana Anyd sagt rent ut och öppet hvad han tänker om Preussen och dess förfaringssätt mot Danmark, eller om man hållit sig till hans tidigare uppträdande är så till vida likgiltigt. Man har bemäktigat sig Krygers person för att derigenom beröfva de danska slesvigarne en af deras erkände ledare och möjligen injaga skräck hos hela befolkningen, nu då man måste borttaga trupperna för att använda dem annorstädes, och då man känner, att det knappast skall dröja länge förr än man äfven måste låta de civila pickelhufvorna utrymma Slesvig. Hvad Kryger än må hafva sagt, så har han en rättgiltig traktat att stödja sig på, och Preussen har genom att icke upptylla den förpligtelse, det ander de högtidligaste former ingått, rättfärdigat äfven den strängaste förkastelsedom. Man vågade icke röra honom, då han i Berin på den nordtyska riksdagen sade konung Wilhelm och hans ministrar saker, som ännu aldrig den på Guds nåde pockande monarken och hans högmodiga regering kunnat smälta. Nu begagnar man den allmänna förvirringen i Europa för att kunna hämnas på honom, och för att nå detta mål kränker nan icke blott den allmänna lagen utan äfven hans särskilda rätt som deputerad. Vi skulle illa känna den nördslesvigska oefolkningen, om icke denna brutala handing endast tjenade till att gifva ny näing åt den hatets starka låga, som glöder i less själ mot de preussiska förtryckarne. för Frankrike, äfvensom för de makter som tå såsom åskådare af striden, skall Krygers ängslande vara en ny erinran om det blad Prenssens historia, som talar högst om dess vek och våld och som för sig allena, äfven m det icke fannes så oändligt mycket annat, nåste nedkalla straffets Nemesis öfver dess ufvud.