Aftonbladet – 28 juli 1870, sida 2

AGATHA DENEWART.-) EN FAMILJHISTORIA Ar SELVIA. De äro nåderika ord, låtom oss rätt betänka dem! Ja, två eller tre kuona göra underverk, till och med utdrifva djeflar, det ha vi i dessa dagar en salig visshet om. O, Herre, hör vår suckan! Men ingen hörde just på Cornelia Palms ord, hon fick ensam höja sin bönesuck ifall det så behagade henne, icke ens fru Elders knäppte tillsammans sina händer, de lågo stilla och nästan förglömda i hennes knä, den nyss timade händelsen sysselsatte henaes tankar och hon började tala om alla tilldragelser hon drog sig till minnes och som kuade ha den ringaste likhet med Johns försvinnande. Jag mins fru Holmblad, började hon, som förlidet år reste in från Wärstatorp på en förmiddagskonsert, och då hon till middagen kom hem saknade hon genast sin lille Emil; man sökte öfverallt och fann honom slutligen i en skrubb stående på hufvudet i en skurbalja. Pojken var stendöd! Doktor Denkwart tår låta söka efter honom både likt och olikt. Det kan du väl förstå att han gör,, sade fröken Denkwart; men när hatten finns nere vid sjöstranden så tycker jag man borde dragga der efter honom. Man håller redan på. Men nu far jag till staden och besöker blott de sjukaste af mina patienter, om två timmar är jag tillbaka igen. 3) Se A. B. JA 129-—167, 169 och 170.