Aftonbladet – 28 juli 1870, sida 2

luft omkring henne, man hade öppnat flera dörrar och röster frågade hvad stod på. Det är en Tycho Brahedag i dag, sade Agatha med ett klingande skratt, jag skulle ta en bok och höll på att dra hyllan öfver mig och skrek till i förskräckelsen. Fröken Denkwart bjelpte henne att taga upp böckerna och ordna dem. Agatha gick deretter ut i salongen; satte sig på soffan bredvid sin mor, slog armen om hennes hals och latade sitt hufvud intill henne. Så hade hon inte suttit på många år, inte sedan hon var barn. Fru Bernard smekte hennes kind och blickade förvånad på Agatha, när hon fann en varm tår på sin hand. Jag tål inte vid den ringaste skrämsel! Den unga qvinnan reste sig åter leende upp, gick till fönstret och så bort till bordet och så åter till fönstret igen; der fattade hon en liten vattenkanna och började begjuta krukväxterna på blomsterbordet. Hvilket fruntimmer är inte nervöst, sade fru Elders under tiden, jag kan skrika högt till, om bara det knäpper i en dörr. Frans kan inte låta bli att skratta åt mig. Gud vare of, att det eljest fions sympati i värt äktenskap och jag tror mig riktigt törstå hans karakter; det skulle kanhända inte hvilken vinna som helst ha gjort; han erkänner det också och säger sig vara lycklig öfver att ia fått min hando Och hon betraktade sitt renstra ringfinger medan hon fortfor: Jag rade varit halft ihbjälskrämd om det varit jag om dragit ner hyllan! Nervsvaghet kommer med åren, sade fru Bernard, Agatha hade förr nerver utaf stål. Jag minns för flera år sedan, då kronan höll på att falla i gamla teaterhuset, att Agatha krattade vär andra dånade, och det fastän 1on satt midt under kronan och blef öfvertänkt af olja,