Jar HIPP vill UTI lviSt ifall UUTL ht Aden Vers I herradömet. Men på deras hållning skall detta icke inverka, och vilja preussarne göra sig af med alla fiender i Nordslesvig, så skola de tyska fästningarna icke vara stora i; nog för att rymma dem. NERON Hurn stort penningkapital har exporten af 1869 års spanmålsskörd lemnat våra landtmän? (Forts. fr. n:r 169.) Vi komma pu till besvarandet af den fråga, hvilken vi uppställt såsom rubrik för denna artikel. Men svaret blir så tillvida ofullständigt, att det icke angifver förhållandena längre än till ultimo Juni månad, efter hvilken tid en icke obetydlig export och äfven någon import af spanmål egt rum, för hvilken vi längre fram skola redogöra och hvad exporten beträffar till värdet beräkna, ; när det af oss antagna skördeåret med September månads utgåvg anses afslutadt. Från den 1 Oktober 1869 till den 1 Juali 1870 utgör TInförseln och Utförseln I Af Hvete .. ko-f. 114,800. k-f. 145,600.: Hvyetemjöl ctr 240,500. ctr 13,600. ! Råg..... . kf. 900.200. k.-f. — 88100; Rågmjö ctr 409,700. ctr 7,500. I Kom .. k.-f. 119,800. k.-f. 1,884,600. Hafre... ——— dito 17,524,100. Innan vi beräkna hvad denna export in-! brivgat våra landtmän, anse vi oss böra förutsända några erinringar. Det skall utan tvifvel väcka ej ringa förvåning att af en! så rik skörd, som 1869 års gröda lemnade, utförseln af hvete och råg samt mjöl af begge ) dessa sädesslag icke uppgick till högre be-j lopp än ofvan angifvits, och äfven att im-! porten ai dessa lefnadsmedel utvisar en temliven hög siffra; men dessa förhållanden kunna ) lätt nog förklaras. Först förtjenar tagas i erinran, att den särdeles frodiga höstsäden blommade mycket ojerint, nedslogs tidigt af! det starka regnet som ofta föll, och derföre under mognadsperioden icke blef normalt utbildad, hvartill slutligen kom att mycken råg! grodde i axen, Hvetet uppnådde icke heller någon hög vigt, blef i allmänhet mörkt till färgen och af begge dessa skäl föga begärligt för export. Man kan derföre antaga att dessa begge sädesslag företrädesvis förbrukats inom landet, och det är sannolikt att mycken råg, som befanns mindre säljbar, användes till kreaturens utfodring, då hafren var mera begärlig för export och betaltes relatift högre än den lättare rågen. Att den inhemska förbrukningen är högst betydlig, synes af de föregående årens stora! införsel af råg och rågmjöl. Den icke obe-: tydliga ioförseln 2f råg och hvete samt mjöl ar dessa begge sädesslag föranleddes af nöd-. vändigheten, att med dessa artiklar uppblanda den iohemska varan, som befanns svärjäst vid brödbakning. Om mean pu såsom rmedelpriser å den spanmål, som för export köptes hos landtmännen, antager för hvete 3 rdr 65 öre, för råg I rdr. 90 öre, för korn 1 rdr 90 öre och för hafre 1 rår 50 öre pr kubikfot, samt för hvetemjöl 9 rår 60 öre, och för rågmjöl 5 rår pr centner — och vi tro att dessa priser skola anses snarare för låga än för höga — så har den från den 1 Oktober 1869 till den I Juli innevarande år exporterade spanmålen, omalen och förmald inbringat landtmännen 30,733,000 . rdr. ; Men till denna summa bör äfven läggas värdet för den spanmål som landtmännen ofyttrat till förbrukning inom landet: det är nemligen uppenbart att den importerade spanmålen ingalunda morsvarat förbrukningsbehofvet. Men det är icke möjligt, att beräkna buru stor den qvantitet spanmål är, som förbrukas af dem, töreträdesvis städernas befolkning, hvilka ingen spanmål producerar, och hvilka således måste i en eller annan form erhålla sitt behof af landtmännen. Icke beller kan beräknas värdet af det korn som landtmännen afyttrat för bryggeriernas behof; men om man vill artaga att af endast en mil. lion menniskor hvardera konsumera spanmål, köpt af inhemsk produktion, för ett värde af 12 rdr — så utgör denna summa således 12 millioner rdr, som äfven kommit landtmännen till godo. i Då det under ifrågavarande skördeår tillverkade bränvinet uppgått till 14,086,900. kannor — som hufvudsakligen producerats : af potates — men bränvinet endast till någon mindre del förbrukas af dem, hvilka producera rudimaterierna till bränvinsbränniogen, så är det väl icke öfverdrifvet om man antager att åtminstone I å 10 milliorer rdr för dessa rudematerier direkt kommit Jandtmännen tillgodo. Härtill bör slutligen läggas, att, emot förmodan, en icke obetydlig export af hafre egt rum under innevarande månad, hvilken export icke här ofvan kunnat upptagas, men hvilken utgör ett ganska betydligt belopp, cnär hafrepriset nu är minst 20 proc. högre än vi såsom medeipris antagit. ) Af hvad pu anförts framgår obestridligt att skördeåret 1869 har lemnat ett särdeles gynnsamt resultat och många glädjande tecken visa att den betryckta ställniog, hvari de föregående årens missgynnande skördar försatte våra landtmän, har väsentligt minskats, och det kan ej bestridas att deras ställning är bättre, sant att den djupa modI öshet, som grep så många, har upphört. — Om den nu växande grödan icke gäckar förhoppningarne, utan lemnar hvad den lofvar, !en god skörd, så skall landtmannen motse en rik ersättning för sina mödor; ty utsigI terna för en gynnsam export äro särdeles lofI vande. ) Såvidt man kan föratse, blir den svenska epanmålen mycket begärlig, då skörden i FF ankrike slagit fel och i Evgland visar sig I mindre tillfredsställande, samt Tysklands rika i produktion, så länge kriget fortfar, är afI stängd från de största atsättningsplatserna. Men på cn vigtig omständighet tillåta vi oss fästa landtmännens uppmärksamhet. Då joren lemnar dem så rika grödor, som väl bej— —L ) Huru Jätt priset på en vara kan nedtryckas, ; då tillgången derpå är stor, visade sig förliden i höst. En af Göteborgs tidnivgar meddelade förliden höst att den stora förbrukningen i England af hafre komme att minskas, då det visat sig att mais, hvaraf stora partier inväntades, i med fördel kunde användas i stället för hafre. TDutang AR danna vara nAAmriaAl mar aot haäatrsdlligt