r J 4 L L lännu flere; desse hederlige bönder — de tala lej längre kunde föda; hungersnöden har vaThäst 80 till 100 francs; i söndags betalades bara hästar, dresserade för den högre skolde franska trupperna fattat posto mellan Metz och Strasburg. I dag ha garnisonernainorden icke blifvit förstärkta med en enda man; de trupprörelser, som försiggått längs utmed den belgiska gränsen, ha endast haft till ändamål att föra garnisonernas i norden truppstyrka till den preussiska gränsen. I går var det artilleriet från Douai, som med ilande fart förflyttade sitt läger till Sarreguemines, och sedan söndagen hade Saint Avold, som stöder denna plats, bekommit en hel kavalleridivision, bestående af brigader af dragoner och jägare. Det sätt, hvarpå man går tillväga för truppernas echelonnering, är ungefär följande: af två regementen, som ankomma, skickas det ena till den yttersta gränsen; det andra stannar qvar mellan den yttersta gränsen och Metz; sålunda fatta de båda linierna, den framskjutna och reserven, posto samtidigt och till lika styrka. Något, som isynnerhet försinkat framryckandet hittills, är bristen på artilleri-hästar. ) Denna brist, hvilken under de fordna fälttågen var af underordnad vigt, har blifvit en hufvadiråga till följd af den betydelse man -Igifvit detta vapen: allt låter förmoda, att artilleriet skall gifva den verkliga, den afgöran. de elden. De mest ansedde officerare i den stora och vackra franska armen bli med hvarje dag alltmera ötvertygade, att infanteri linierna, då de föras i striden, icke ett ögonblick skola hålla stånd mot den snabba elden: de Iskola båda rygga tillbaka eller kasta sig på I hvarandra med bajonetten. I hvad fall som helst är det stor sannolikhet för, att det blir artilleriet, som kommer att agera. Till detta redan mer än tillräckliga skäl kommer ett annat, hvars vigt ingen ännu förmår uppskatta: kulsprutstöreteelsen. Ingen är för närvarande befogad att yttra någonting mera om detta krigsredskap, och om det här blifvit omnämndt, bar det blott skett såsom argument till stöd för antagandet om den hufvudroll, som är artilleriet beskärd, Under det alla blickar äro riktade på de talrika infanterimassor, scm dagligen med kliogande spel och vid gladt mod passera, är det tå personer, som räkaa de hästar, hvilka oafbrutet tåga in i Metz genom porten till Tyskland. Alla bönder, bildande en under mer än fem minuter sällan afbruten rad, köra, somliga två, andra fy.a hästar och stundom till största delen endast tyska — äro förtjusta öfver att bli qvitt dessa hästar, som de rit likt ett förhärjande krig, det var brist på foder; för tio dagar sedan var priset på en de med 500, i dag ha de stigit till 700, och nya ankomma oupphörligt. Armåen hade för öfrigt tagit dem från alla håll; icke en gång skolans i Saint-Cyr stall har förskonats; det hade fem hundra hästar; det befinner sig nu redoaceradt till några dyrridten. . Artilleriet uppslukar således allt; hvad man förnämligast åsyftar, är att det skall bli alldeles fullständigt, deraf den ringa brådskan att komma i fält. Man räknade väl dock på att kunna rycka framåt nästa torsdag, artilleriet stod färdigt; men sedan i går är ett rykte i omlopp, att fälttåget ej skall börja förr än om fjorton dagar. Allt gifver anledning till antagandet, att detta är fullkomligt sannt, och mången bråkar sin hjerna med att utfundera skälet till detta obegripliga dröjsmål, so:daterna, mera filosofiska, ty de skratta åt allt, bedja de otålige lugna sig och tillägga: I skolen ingeating förlora på att vänta. Sannt är också, utan att man behöfver veta mer än andra, att yrkesvanan och det stora förtroende, de hysa till sitt befäl, låta dem ana ett giltigt skäl. Se här ett sådant: Läsaren torde erinra s:g, att den internationella konventionen i Petersburg förkastade den explosibla projektilen af mensklighetsskäl, hvilkas värde det här ej är rätta platsen att diskutera. Preussens och Frankrikes I kula. Det är således mycket sannolikt, att Inet. De komma och gå, en glad syn om dagen, en dyster om natten. När solen skiI daten styf och rak, och hans afmätta takt Irycker med sig hopen, som sjunger; det är regeringar biträdde konventionen och ba förbundit sig att icke begagna det fruktansvärda krigsredskapet annat än för att göra sig jemnstarka med de nationer, som använda det. Nu har storhertigdömet Baden icke afsagt sig bruket af exploderande kulor, och dess arme rycker ut tillsammans med den preussiska ; således blir den franska armån, så snart en badensisk kula träffat en fransman, berättigad att betala med samma mynt, och i följd deraf kan hela den preussiska armen stämma upp samma visa. Frankrike hade aldrig tänkt härpå; Preussen, slugare eller helt enkelt mera förutseende, har tillräckligt beredt sig på detta fall tör att kunna i sina magasiner räkna ihop en fyrtio millioner dylika mördande kulor, för att ej tala om hvad som dagligen kan tillverkas. Kejsarens regering skall ha fått kännedom om detta förhållande, och fast besluten att — sina intressen och sin pligt likmätigt — icke låta öf verraska sig, kommer hon icke att sätta sig i marsch förr, än man kan besvara kula med ingenting blir af nom 14 dagar till trots för kejsarens ankomst. Under tiden fortfara trummorna att hvirfla, och regementen ankomma alla tider på dygner och musiken genljuder, marscherar solen flägt af hjeltemod, som ilar förbi och berusar; men om natten... Kl. omkring 1 i går morgse oroades staden, der gasen för längesedan var släckt, enI dast af de af patrullerna jagade rusiga soldaternes sånger; en bataljon af det 7l:stareIgementet, som ankom från Paris, skred tvärs i igenom detta orediga sorl, den marscherade lutan trammor och spel i mörkret. Dessa soldater, som tågade fram i oordnade hopar, Itysta och svarta i dunklet, voro någonting hemskt. so. Hvad preussarne angår, så vet man här — Iharu? —, att deras nuvarande försvarslinie är utposterad från Luxembourg längs den franska gränsen från Saarburg till SaarbricIken. Men det är ej der som fransmännen ämna operera, ty ännu i går fanns et iogen enda fransk soldat mellan Metz och Sierck — .— Thionville undantaget. Men i morgse fick