KRIGET, Öfverensstämmande underrättelser från bäda sidorna bekräfta, att man på ingendera hållet gör sig brådtom med krigsoperationernas öppnande. Preussarne synas, oaktadt försäkringarna om motsatsen, blifvit temligen öfverraskade af kriget och för sin mobilisering väl behöf; den frist deras motståndare gifvit dem. Fransmännven å sin sida ha varit bättre förberedda, men det vapenslag, artilleriet, hvarpå de i detta krig skola mest räkna, har ej varit i det i de minsta detaljer fulländade skick, hvarmed kejsaren vill att det redån från fälttågets början skall uppträda. Anspann och ammunition har måst kompletteras. Så förklaras dröjsmålet åtminstone af en korrespondent från Metz till L Independance belge, hvars intressanta bref vi längre ned meddela. En korrespondent till Sigele, den bekante Edmond Texier, som älven skrifver från nämnde stad, hvilken för ögonblicket är medelpunkten för trupprörelserna på vestra sidan Rhein, uppger dessutom en annan orsak. Vi låta honom sje!f tala. Han skrifver den 20 Juli: Jag har talat med åtskilliga officerare, De äro lifvade af samma eld som deras manskap; de begära ej bättre än att ju förr desto hellre få göra upp räkningen med segervinnarna sid Sadova, men de äro alls icke säkra på om sammandrabbningen skall ega rum genast efter kejsarens ankomst till högqvarteret. De tro att en kombinerad operation skall ega rum mellan den stora Rheinarmen och en annan fransk arme, som skall operera på annat båll. Man nämner här bestämdt den punkt der denna armå skall agera, men ni inser, min bäste vän, att jag ej kan säga er något i denna fråga, för att ej äfventyra att hemfalla under den lag som förbjuder att tala om tru, pernas rörelse. Det skulle således lätt kunna hända, att man ännu någon tid bibehåller sin echelonnerade försvarsposition vid Rhein. Med de nya vapnen befiona vi oss ej längre på den tid då Jomini kunde säga: Den anfallande har fördelen på sin sida. Det nyare krigets förfärliga förstörelsemaskiner ha kullkastat satsen. Det faller genast i ögonen, att vid sammandrabbningen emellan två armåer fördelen skall stanna på dens sida, som, i besittning af en stark ställning, kämpar bakom sina förskansningar. Hela tak-: tiken måste således bestå uti att harcellera fienden i flankerna, att göra hans position så dålig som möjligt och tvinga honom att retirera eller gitva batalj. Alltsedan Sadova har man införlifvat sig med den tanken att kriget endast är en affär om en fjorton dagar eller en månad på sin höjd. En stor drabbning och all: är slut. Det är just derför att en stor drabbning kan afgöra allt som man å ingendera sidan skall förhasta sig med att våga en batalj. Jag har besökt de omkring Metz upprättade lägren: tre tältstäder, den ena vid ban S:t Martin, den andra vid Chambiere och den tredje vid Sablon. Från Metz vallar är skådespelet ståtligt. Mosel, som badar stadens befästningar, ilar fram genom en bördig och pittoresk dal, öfversållad med vinoch humlegårdar samt plantager af alla slag, med täcka byar, som intaga kullarnas sluttningar och beherrskas af stora, med fästen späckade höjder. Det är i denna leende dal som militärstäderna resa sig. Små tält i långa linier i rader bakom hvarandra, med officerarnes tält på sidorna och i midten fanan, detta soldatens kyrktorn. Artilleriets läger är det största. Marsfältet skulle kunna dansa på denna ofantliga slätt, som under fredstid tjenar till nålskjutningsoch kapplöpningsbana. Det är fördeladt i tre qvarter: manskapets, hästarnes och kanonernas. . Jag ber er vara öfvertygad att man i dessa städer af tältduk ej har tid att leds. Hvilken verksamhet, hvilket lit! Ej en enda -ysslofös. Här exerceras, der tvättas, fejas, kokas. Hvad som mest saknas är skugga. Ej ett enda träd. Man befinrer sig midt i solgasset, men man synes ej ens ana det. När man tycker att det ändå är något för varmt, kastar man sig i Mosel, som flyter på ett par stegs afständ. Om aftonen spelar man i svalkan kort och lotteri — ett lotteri af den dierfvaste fantasi, der numrorna äro betecknade med Bismarcks ben, konungens af Preussen käppknapp o. s. v. Det är ett skratt, som aldrig vill taga slut... Med ett ord, armåns helsa är god och hennes anda förträfflig. Som man ser antyder Edmond Texier att anledningen till dröjsmålet med de aktiva operationernas början skulle vara att söka deruti, att man vill gifva den på annat håll agerande armån tid att framkomma till sin bestämmelseort. Det skulle väl kunna hända att denna Sieclekorrespondentens mystiska antydan står i något samband med det af oss i går efter en korrespondens till Kjöbenhavns Dagblad meddelade ryktet, att den till Östersjön afgående pansareskadern under amiral Bouet-Willaumez medför en landstigningskår af 30,000 man. Samma uppgifter med