Aftonbladet – 25 juli 1870, sida 3

i tillo skadespelet. AW det NnNOgst, ovanliga tilloppet af främlingar skulle under hela daIgen framkalla ett sällspordt lif iden lilla staIden Waxholm, faller af sig sjelft. Framför Jallt koncentrerade sig detta lif vid värdshuIset, der en arrangör hade åtagit sig att beIspisa med frukost de till flera hundratal uppgående lustfarare, som han tillfört från bufTvudstaden, och der man fick bevitna åtskilliga komiska scener under bemödandena att få något till bästa vid denna hugg-frukost. Klockan mellan 4 och 5 började kapprodden. -Täflingsbanan utgjordes af sträckan från Badstugrundet till Tenön, midtför ingeniör Lindbergs villa Montebello. Banan utgjorde i längd ungefär 6000 fot. . I första täflingen deltogo endast skötbåtar med manliga roddare. Fyra båtar, hvardera bemannad med fyra roddare och en styrare, deltogo i täflipgen. Första priset, 8 silfverspecier, togs af fiskaren Juhlbergs båt, som passerade banan på 9 min. 45 sek.; det andra, 4 silfverspecier, af fiskaren G. Sundström på 10 min.; tredje, 3 specier, af fiskaren F. Lindström på 10 min. 10 sek.; fjerde, 2 specier, af bokhällaren Nyman på 10 min. 20 sek. Andra täflingsafdelningen var afsedd för qvinliga roddare. Likasom i förra täflingen roddes hvarje båt af fyra åror. Första priset, 6 specier, togs af fiskarehustrun Brita Juhlberg på 10 min. 30 sek.; andra priset, 4 specier, af enkan Lundholm på 11 min.; tredje priset, en kaffeservis med bricka, togs af fiskarehustrun Fogelholm på 12 min. 5 sek. Tredje täflingen omfattade båtar af annan konstruktion än skötbåtar och sönderföll i två afdelningar, den ena afsedd för .båtar, rodda af fyra, och den andra för bätar, rodda af två eller en man. Första afdelningens ris, en silfverpokal, togs af hr Dahlgren, vars farkost, en smäcker kapproddsbåt, tills ryggalade banan på 10 min. 10 sek.; andra priset, 4 specier, tillföll verkmästaren vid flottan I. Cedergren, som med en engelsk kapproddsbåt nådde målet på 10 min.llsek.; det tredje, en svensk sidenflagga, af bokhållaren Nyman. . Fjerde och sista täflingen var afsedd för amatörer. Endast tvenne båtar voro anmälda, och det pris, som af dem båda blifvit ildadt genom aflemnad insats, togs af ingeniör Lindbergs båt. De tre första täflingarnes pris hade bildats genom sammanskott. Prisutdelningen försiggick på den så kallade Ekholmen och inleddes å inbjudarnes vägnar af stadsmäklaren Zethreus med några ord om ändamålet med dessa täflingar. Priserna utdelades af ungå damer ur traktens societet af sommargäster, och en talrik båtbesättning af små gossar och flickor, väpnade med sina fina och eleganta åror, höll vakt å prisutdelningsplatsen. Hr Zetlreus uttaade efter prisutdelningens slut er önskan derom, att den förening, som nu i fyra år föranstaltat dessa täflingar, måtte sluta sig tillsamman till ett sällskap, det der genom lagar och stadganden samt genom årliga bestämda bidrag borde blifva starkt och varaktigt. Litteratören F. Hedberg, som af gammalt är skärgårdsbo under somrarne, uppträdde derefter och tryckte genom några manliga ord, som vi göra oss ått nöje af att här åter gifva, en allvarets prägel på den glada folkfesten. Hr Hedberg yttrade: Mina damer och herrar! Sedan jag förut tvenne gånger i bunden stil haft åtskilligt att säga om och till de prisbelönade, hav jag i denna allvarets och de stora händelsernas tid trott att några ord på rama prosan skulle vara lämpligast vid en folkfest som denna. Jag sade att detta är en allvarets och de stora händelsernas tid, och jag är förvissad om att här ingen finnes som kan eller villjäfva dessa ord, hvad tanke han än må hysa om det som sker, hvilka sympatier han än må känna. Vår verldsdels tvenne mäktiga folk stå i detta ögonblick rustade till en förbittrad strid om herraväldet i Europa, och när detta säges har kanske blod redan flutit i strömmar. Och midt under dessa vaknande åskor som kanske skola skaka den europeiska samfundsbyggnaden i sina grundvalar, stå vi, ett litet folk, midt i fredens och yppighetens mognade sommar, och fira fester sådana som denna, der det ärliga, fastän ofta förbisedda arbetet vinner välförtjent heder och pris. Just i on sådan stund har jag trott det kunna vara värdt några ögonblicks diöjamål efter belöningarnes utdelande, att för de täflande söka förklara hvad inbjudarne egentligen menat och mena med den fest som nu för tredje gången firats på den klara fjärden säder om Waxholm, den fjärd, öfver hvilken i Nå fädrens käraste vind, den friska nordan har blåst i lifvande och lustig fart, och tll hvilken ban från sitt hem uppe bland fjellen tågit med sig litet snö för att dermed pryda böljörnas toppar! Trodde han att han skulle skrämma våra raska skärgårdsfiskare med detta, så har Han dock misstagit sig! De känna både honom och hans vanor sedan gammalt, och låta icke skri nma sig för så litet! Den värde inbjudare som nyss haåe ordet, har visserligen enkelt och praktiskt som det anstår den praktiske mannen, påpekat betydelsen af denna kapprodd för åstadkommande af lättare farkoster och bättre redskap vid den farliga handtering som kallas fiske — det vill säga, icke det fiske som idkas vid ASA och grund, när vädret är vackert, af stdckholmsbor på sommarnöje; — men det fiske som idkas som yrke i alla väder, och der man upphomtar en knapp fångst ur djup som ofta med den sökandes lif taga tribut för de gåfvor som de skänka! Men denna fest bar äfven en annan och en djupare betydelse, som det må vara en af ideernas ärlige, om också ovärdige stridsmän, tillåtet att för er söka påpoka. Och denna dessa betydelse ligger deruti att den vill genom att prisbelöna arhetet, höja arbetaren i sina egna ögon och andrast Detta är festens innersta mening och derför iner. den, trots all sin enkelhet, dock en icka alldeles försvinnande plats ibland det myckna som för detta mål göres i våra dagar! Ty, det kar icke nekas att vår tid har många och stora lyten, liksom det varit med alla tider; man kan kanhända med skäl förebrå den för njutningslystnad, ombytlighet, liknöjdhet, en jägtande org efter det nya som den icke känner, och ett orättmätigt förakt för det gamla som den hunnit pä Amerikas brödrastrid, Polens undertrycande, Danmarks sönderslitande, judemassakrerna i Rumänien, påtvens ofelbarhet och den strid som just nu flammat upp, äro inga skönhetsfläckar i tidens anlete, det är saunt; men den bär på sin fana tre stora ord som mer än väl uppväga allt detta onda, och dessa ord heta: samvetets frihet, folkatammarnes rätt och arbetets ära ! Man må lägga hur många dårskaper och fel som helst i syndernas vågskål, dessa tre lagda i den andra, skola uppväga dem alla; och man har ingen rätt att säga ätt menskligheten är försämrad så länge det för dem göres propaganda på jorden, Och tron mig, I som i dag hafven pröfvat edra af mödan stålsatta senor vid ett jemförelssvis lätt arbete. det är för att IT ekalon äva Aqn STEP SAM