Aftonbladet – 23 juli 1870, sida 2

Anton Denkwart satt på: en soffa. sitt skrifraom och Agatha midt emot hönsm på andra sidan om ett aflångt bord, då Edvård inträdde. Den unga qvinnan snarare sjönk tillbaka än satte sig i den låga stolen, efter att ha helsat på sin mans brorson. En hög färg glödde på hennes kinder och hennes stora mörka ögon strålade af en klar glans: Vi ha fått nyheter från Stockholm, helt oväntade nyheter, det är din faster Florentine, som: skrifvit till mig,, — sade herr Denkwart med: kort och hastig röst, — jag har inga hemligheter för dig, Edvard, och kan dw tänka dig att Florentine påstår, det Fritz Raben lär vara en rumlare, en fruntimmersbjelte, med ett ord. en person. som. det inte-skulle anstå Martina att vidare fortsätta sin förbindelse med. än Edvard såg icke särdeles öfverraskåd ut.. Jag kunde aldrig. rätt fatta. Mäårtinass tycke för -honomp, svarade han. Men hvärföre sade du det inte! Att disputera mot fruntimmerstycken tror jag är särdeles frnuktlöst.. Något ondt om honom har jag för resten inte hört,, fortfor Edvard, utom det, att han känske stans dom har tagit dagen väl lätt och gladt som våra ungherrar nu för tiden så ofta göra. Kapten Elders och hans fru berömma honom mycket. På Kallhamra var ban mycket omtyckt, vänlig och artig mot alla. Det var inte utan att han visade mig en viss uppmärksainhet, fastän vi hade våra små disputer, om våra favoritförfattare och kompositörers,: sade Agatha, som vårdslöst kastat sitt sköra hufvv tillbaka mot den mjuka stölsdyhan: i Ja, jag kan väl förstå, Agatka, att om du hört något komprometteranz.s öm Hönori , så hade du naturligsvis inte dolt dettas; — (Forts.