Aftonbladet – 22 juli 1870, sida 2

— inte älskar Helene honom, om hon också ej gör honom något ondt. Hunonen till detta resultat, lutade Edvard Denkwart sig beqvämt tilibaka, i det de enskilda intressena gåfvo vika för de allmänna och han började tänka på något pneumoniskt medel, som kunde gagna menskligheten. Helene låg emellertid framstupa på en ka. binettssoffa och stödd mot några brokiga kuddar. Edvards ansigte var som sagdt den termometer; efter hvilken den unga fruns lynne var i stigande eller fallande, och när dertill kom den tvära tonen vid afresan, så var det helt naturligt, att det också blef nederbörd och de perlsydda liljorna voro alldeles öfverstänkta af tårdagg, då hon reste upp sitt unga hufvud och strök tillbaka de i oordning komna flätorna. . Edvard hade varit orättvis emot henne. Den menniska man älskar är man förr öfverseende än nogräknad med, tänkte hon och drog temligen härdhändt i den tunga flätan, när hon hängde den upp öfver kammen, och smärtan i hufvudet motvägde något tyngden i bröstet. Jag må undra hvariftån hans misstro i allmänhet härleder sig? fortfor hon vidare; derför att han en gång i sitt lif blifvit sviker, tycker jog han ändå inte borde tro oss alla vara falska och fulla af förställning. Hon som svek honom? Det var bestämdt Agatha... och så länge han i går sysselsatte sig med henpne! Helene slutade nu att fästa upp flätan med att köra en nål direkte in 1 hufvndsvålen. Hon gick och satte sig vid fönstret; ett fönster med murgrönsrankor, slingrande sig öfver de hvita gardinerna och skuggadt af en hög, mörk fura, som nästan helt och hållet stängde utsigten och hindrade solen från att titta in i detta rum, När Helene