Aftonbladet – 21 juli 1870, sida 3

Nyss hemkommen från den angenäma afskedsfesten å Lorensberg skyndar jag redogöra för den sista dagens händelser under detta första nordiska läkaremöte. Såsom vanligt började sektionen för praktisk medicin sitt sammanträde kl. 10 f. m. Dr Forsenius, en af Göteborgs mest anlitade läkare och tillika läkare vid Särö badanstalt, höll ett föredrag om Hafsvattnets användande såsom mineralvatten. Han framhöll huru förbrukningen af mineralvatten, isynnerhet utländska sådane, under senare tider oerhördt tilltagit i Sverige. Att de svenska mineralvattnen mindre begagnas än de borde ansåg talaren dels härleda sig af svenskarnes förkärlek för allt utländskt och dels vara en följd af försummade anordningar från brunnsdirektionernas sida. Under antagande att Liebigs yttrande, att koksaltet är lika vigtigt för digestionen som syret för respirationen, är riktigt, måste man hvad hafsvattnet beträffar, som är så rikt på koksalt och dessutom innehåller många andra beståndsdelar — är såsom en fransk författare säger leau, le plus mineralise — tillerkänna detsamma ett vigtigt inflytande på organismen. Talaren hade användt detta vatten såsom regelmessig brunnsdrickniog hos patienter med kroniska magkatarrer, skrofulösa åkommor, bleksot 0. s. v. och hade häraf sett stor nytta. Qvantiteten hade naturligtvis afpassats efter olika förhållanden, från ett spetsglas 2 å 3 gåvger om dagen till mindre drickesglas. Ofta hade tal. haft stor nytta af att med hafsvattnet förena annan medicin, alltefter olika anledningar, såsom glaubersalt, jodkalier, jernpreparater o. s. v. Dessa medel hafva synts verka bättre i föreniog med hafsvattnet än utan detsamma. Somliga patienter hade dock haft svårt att fördraga hafsvattnet. Det hade då befunnits tjenligt att gifva det inpregneradt med kolsyra. Dylikt kolsyradt hafsvatten fanns att tillgå å Göteborgs apotek. Prof. Malmsten ansåg likasom dr F. att bristfälliga arrangementer vid helsobrunnarne i Sverige vore den förnämsta anledningen till att dess brunnars vatten begagnades mindre än de borde. Många utländska vatten voro doek så beskaffade att de icke hade någon motsvarighet bland de inhemska. Direktör Sandberg nämnde att hafsvattnets drickande länge varit i bruk i Norge, t. ex. vid Sandefjordens badanstalt, der det drickes jemte det der befintliga svafvelvattnet. Dr A. Kjellberg framhöll, huru bristfälliga anordniovgarne voro med afseende på de svenska mineralvattnenas tappning och försändning, hvilket förhållande jemte det alltför höga pris hvartill de försäljas, lade hinder i vägen för deras användande. Tal. beklagade detta så mycket mera, som enligt känd erfarenhet dessa svenska mineralvatten vore ypperliga läkemedel, såsom exempel hvarpå han nämnde Ronnebyvatten mot kroniska diareer och och Porlavatten mot vissa magsäckens lidanden. Det i skrofulösa lidanden gagneliga Torpa-vattnet hölls dessvärre i så högt pris att det föll sig billigare att dricka Kreuznach-vatten. Prof. Estlander från Helsingfors talade derefter om behandliog af ros! med morfininsprutningar och pensling med jodtinktur, hvilka medel han funnit i verkan öfverträffa alla andra mot nämnda sjukdom använda medel. Talaren framställde flera försök till förklariog af den påtagliga förmåga att hindra rosinflammationens utbred-! ning, som morfininsprutningen visat sig ega.l: Dr Wising från Stockholm redogjorde derefter för den af Kissmaul använda metod att lokalt behandla vissa magsäckens sjukdomar, såsom magutvigdning, uppkommen genom dels lindrig förträngning och dels krampaktig sammandragning af magsäckens utförsmynniog (Pyloros), hvarigenom de intagna födoämnena alltför länge qvarhållas i magsäcken, der undergå en sur jäsniog med ymnig gasbildning, som åter har till följd flera svåra symtomer såsom våldsamma väderuppstigningar, smärtor i magen, ofta påkommande kräkningar o. s. v. Kåässmaul använde häremot följande metod. Medelst en lång matstrupssond, som mnedfördes i magsäcken och sättes i förbindelse med en särskildt för ändamålet konstruerad pump uttömdes magsäckens jäsande och sura innehåll och dereliter insprutades ljumt destilleradt vatten (af 379) eller något alkaliskt vatten såsom Vichy-vatten7eller dylikt. Re-l sultatet af dylik behandling var alltid ögonblicklig lindring i patientens qval, samt snart nog förbättring och i de fall der icke svårare organiska förändringar (t. ex. kräfta) funnos förhanden till och med fullständig: helsa. För samma ändamål har dr Wising konstruerat en häfvert, som beqvämt kan skötas af patienten sjelf och medelst hvilken han kan tömma och renspola sin magsäck utan riogaste svårighet. Dr Arendrup från Odense redogjorde derefter för ett fall af Vaginism Tullständigt kuropadt genom operation i det närmaste effer Marion Sims metod. Sektionen för teoretisk medicin började derefter sin sammankomst, hvarunder dr Krarup från Kjöbenhavn meddelade under en behaglig, liflig form sina med mycken noggrannhet genomförda iakttagelser rörande Alkohols fysiologiska inverkan. I likhet med föregående experimentatorer hade han funnit att kroppstemperaturen genom förtärandet af alkohol nedsättes, Såsom resultat af hans undersökningar framgick att alkohol öfvergår oförändrad i blodet och likaledes, dock icke hela den intagna mängden, afsöndras oförändrad med urinen, der man lätt genom kemiska reaktionsmedel kan påvisa alkoholens närvaro. Om man förtärt alkohol i mindre mängd eller i utspädt tillstånd, så visar sig afsöndringen af densamma mycket snart i urinen, men fortgär lävgsammare och räcker längre tid. Har man förbrukat större mängd, så inträdde afskiljandet icke så tidigt, men fullbordades på kortsre tid. Då icke all alyghol på denna väg afsöndras och icke heller genom langornas och svettkörtlarnes samfäldta verksamhet hela den intagna qvantiteten åter bortföres från organismen, så uppstår den frågan, hvad det blifver af den varvarande alkoholen. Antagligen förvandlas den i fett, men hey: ö Under alkot b t derför felas. holens bruk dvarhålles i organismen större mängd qväfvehaltiga och fosforsyrehaltiga ämnen än hvad händelsen är då alkohol icke begagnas. Praf Paack afclntada daraftar csalktlanane