Aftonbladet – 21 juli 1870, sida 3

På samma fang som de uppiriskanae, EeItellängtade reynskurarna. Men jag var nog o!ycklig att komma dit äfven på samma gång som underrättelserna om prinsens af Hohenzollern kandidatur. Det är troligt att under vanliga förhållanden skulle man icke fästat stor vigt vid denna nyhet — men med den sinnesstämning emot Preussen, som här förefunnits och genom affären med S:t Gotthards-tunneln ytterligare blifvit stegrad, var det icke svårt att förstå huru stora dimensioner denna föröfrigt för Frankrike icke alldeles likgiltiga fråga skulle få. För den uppmärksamme betraktaren var det icke svårt, att från första stunden finna, att det var den politiska spänningen mellan Preussen och Frankrike, som gaf relief åt den nya frågan. Detta synes dessutom tydligt af hertigens af Gramont förklaring: Nous serons tres conciliants envers YEspagne, raides envers la Prusse.n Det som mest intresserade mig att veta, var, huru industriens och handelns representanter skulle uppfatta ställningen. Och detta var för mig alldeles icke svårt, ty fransmannen är, som bekant, icke rädd att uttala sina politiska tänkesätt och ban gör det gerna och med ifver. Då jag under dessa veckor haft tillfälle att sammanträffa och samtala med en stor mängd köpmän, fabrikanter och handtverkare och hört dem på sitt lifliga sätt uttala sig, så är det mig kärt att kunna omtala den uppfattning som här är den mest rådande med afseende på Frankrikes ställning och kriget. Jag tror icke att jag begår något misstag då jag säger, att inom dessa kretsar den allmänna önskan var: fredens bevarande. Flertalet, det långt öfvervägande flertalet älskar freden — men det ser i fredens bibehållande, nu, endast en suspension de la guerre,. De säga, dessa fredsvänner la paix armee nous ruine och derför är det flertalets mening att då krig ändå synes oundvikligt — nåväl, må det då ske så godt först som sist. Men man måste höra det, för att förstå, huru väl krigets alla fasor äro bekanta för fransmannen. De som pu gå att slåss, de gå visserligen icke i lättsinnigt öfvermod — det är endast hos krigsbefälet, i de högre graderna, som den så kallade entusiasmen för kriget hittills uttalat sig. Men naturligtvis, då krigsförklariogen väntats hvarje ögonblick och nu idag kl. 1.0 blifvit bekantgjord, så har den krigiska andan alltmer gripit omkring sig och kommmer troligen att gifva sig luft i flerfaldiga manifestationer. Således önskar flertalet af de industri-idkande klasserna freden, men finner sig i kriget såsom oundvikligt. En ganska stor del af den yngre generationen, allt inom samma kretsar, önskar kriget med Preussen quand måme; en läogt mindre del och mest äldre personer önskar ännu i denna stund freden och att de politiska differenserna mellan Frankrike och Preussen må kunna lösas på fredlig väg. I spetsen för dessa har bland pressen Le Siecle uppträtt med energi och ihållighet. Rappel har oupphörligt, ur den demokratiska frihetens synpunkt, satt sig emot kriget. Alltsedan Gramont uppträdde med sitt energiska, ehuru ganska mycket ogillade ytt-! rande i lagstiftande kåren, sedan Ollivier förlöpte sig (meddelade sig med ledamöterna i kammarens korridorer och lemnade kammaren i ovisshet), men isynnerhet efter berättelsen om den så kallade affronten, som mr Benedetti ådrog sig i Ems, har benägenheten för kriget allt mer tilltagit. I natt hvimlade boulevarderna af en oerhörd massa menniskor. Marseillaisen, Mourir pour la patrie, Partant pour la Syrie o. s. v. sjöngos; ä bas. Bismarck, å bas la Prusse, å Berlin, en avant : Dessa senare rop hördes . 0. 8. Vv. ropades. mest vid rue de Lille, der preussiska ambassaden finnes, Då sessionen inom kamrarne i dag skulle Pga rum och regeringens meddelande komma att ske kl. 1, så hade jag all möda ospard att erhålla inträde, men törgäfves. Icke en säng genom vår minister stod plats att erhålla. Diplomatiska kåren, öfver 150 personer, lär hafva 13 platser till sitt förfogande lagstiftande kammaren. Börsen var i den mest frenetiska rörelse. Angränsande korridorer, förstugor, ja hela omgilningen innanför jernstaketet var fullpackad med folk. Allt för att sälja, hvarje imma falla respektabla valutor, under det sådana som de turkiska, de amerikanska m. 1. stiga. På börsplatsen stodo vagnarne i lera rader. Boulevarden hvimlar af mennikor. Här och der uppträder någon som commit från lagstiftande kåren eller senaten. dan omtalar hvad han vet för en mötande vän; andra lyssna; han måste upprepa sacen tio gånger och mer, med allt högre röst. Tidningarna utkomma i nya upplagor. Ofrerallt ropen la guerrre, nous avons la gurre, la guerre est declaree! o. s. v. Genom elegrafen torde det vara bekant att hertisen af Gramont inför senaten i dag den 15 kl. 1,10 e. m. uppträdde och redogjorde för behandlingen af frågan och utgången deraf: kriget. Den första som lemnade säkra underrättelser om detta var Paul de Cassagnac tidningen Le Pays, och han afslutade sin artikel med följande ord: La guerre est dåclarbe. Francais de tous les partis, aux armes! Vive la France! Detta blad utkom kl. 3 e. m. Jag nedlägger nu pennan för att efter intagen middag förfoga mig till boulevarden — brännpunkten för opinionsyttringarna. P.S. Kl är öfver I på natten. Lagstiftande kårens sammanträde var ganska bullrande. Thiers, Jules Favre, Arago, Gambetta m. fl. talade emot kriget och i fredens intresse. Klandrade regeringen för bebandingen af frågan; sammanträdde kl. 129 på aftonen för att taga närmare del af handlingarne, Om den yra, som intagit de ungas sinnen, kan ingen göra sig en föreställning. Då hvar och en torde hafva sig bekant, att numera en hel mängd pya, med träd planterade, minst 35 metres breda gator, kallas boulevarder, till exempel Sebastopol, S:t Michel, Malesherbes och så vidare, så torde det böra påminnas derom, att då man endast talar om boulevarden eller bonlevardarna, utan att nämna något nami, så menas dermed ålltid de gamla välkända boulevarderna, som börja vid Madeleine-kyrkan och l i Hela denna oe mm mr mm me LT —— NRA