Aftonbladet – 20 juli 1870, sida 2

sjelf, om hon icke midt under en genomvakad natt öfverraskat sig med att finna, det hon helt undergifvet skulle ha fogat sig i vår Herres vilja, om också det svåraste hade drabbat henne. Helene fälde tårar öfver sin egen hjertlöshet och fann sig från denna stund vara ett vidunder af hårdhet, och då Edvard hastigt kom in erkände hon öppet orsaken till sina tårar. Och medan hon ta. at hade han betraktat henne med en lång, allvarlig blick, som hon aldrig kunde glömma, Hon bemödade sig efter detta att behandla sossen så, att han åtminstone verkligen skulle känna sig vara i ett föräldrahem. Hon släpade nom med sig på promenader, hon köpte wonom de dyraste leksaker och studerade ör hans skull modejournalen; hon Kysste ans bleka, tunna läppar och han smekte ned sina små, magra händer hepnes ansigte ch sprang med henne som en liten trogen mdel omkriog sin herre, När hars hjerta bland slog så hårdt, att hans jacka hoppade ch benen likasom ville flyga undan honom, å han reste sig upp, så sade han sig likväl ara kry och rask, när Helene frågade hoom om han orkade att följa ut med henne å ängen eller till skogsbacken, Men denna väll var Helene ensam, ty hon ämnade sig ill Ekedal och Agatha hade skrifvit till enne: Tag inte barnet med, vi vilja helt ch hållet rå om ditt sällskap och det välignade lilla påhänget hindrar dig blott från tt vara treflig; härpå har jag särskildt räkat för att förströ Hulda Elders, som begärt tt några dagar få lefva alldeles en famille ned oss, medan hennes man är borta och urtiserar en gammal farbror, som han och ans kreditorer, hoppas han, skall få ärfva. Helere oick låpgsamt öfver ängsstigen. olstrålarne tittade alltmer och mer fram och kyarne drefvo sakta ifrån hvarandra likasom