Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 2

digt nog: han är den ende som aldrig synts. rätt intagen af den unga frun, som aldrig visat sig elektriserad af hennes goda lynne eller förtro!llad af hennes leende. Också har man sagt att han skulle ha varit förälskad i henne,, tänkte vidare den gamla damen i det hon framtog en garnhärfva, från hvilken hon nystade det ena stora nystanet efter det andra. — Huru man kan finna på sådana osanningar! men hört det har jag,, fortsatte hon vidare, fastän jag glömt hvem som sagt det; till och med Helene, det kära barnet, har slagit fram om något dylikt. Menom jag visste, hvarföre Edvard egentligen är så der allvarlig och tvär mot Agatha... bvad kan han väl ha emot henne? Jag skall verkligen observera dem en liten smula... det är synd att de icke sympatisera... tänk om jag kunde sammanföra dem. Denna tanke inspirerade fröken Denkwart att vid middagsbordet höja Edvard till skyarne, ett loftal, i hvilket Agatha instämde, i det hon undrade om den lilla Schweizerhyddan vid Ekbacken skulle bli färdig och inredd, denna sommar. I hvilket fall som helst har Helene sagt att de naturligtvis bo i den gamla byggnalen; ja, der hålla de väl i dag som bäst på att rusta sig i ordning. Roligt att få dem I grannar! Det var ju du, Agatha, som l: örst gjorde Edvard uppmärksam på Ekbaccen? Nej, Schweizerhuset får nog stå ötver. sommaren! Tänk bara, ett nytt hus! så dåriktiga äro de säkerligen inte, och den sjuke sossen sedan... det vore ju att rentaf ta ifvet af honom! Skall du inte ätå sallat?: i Vär de nu skulle taga sig ett barn, så tyc-l: er jag att ett friskt och surdt skulle göraln lem mera glädje... det bär är visst och sannt nenniskovänligt, men kom ihåg allt nattvak t ch bråk, de fått med honom i huset. Förg