Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 2

fatta föresatser att du inte skall få öfver träffa mig; men föresatserna stranda mot... Mot hvad? frågade fröken Denkwar upprymd, du bjader ju rätt bra till. De stranda mot din öfverlägsenhet! Skull jag då ovilkorligen fram med det förödmjukande ordet ! Och Agatha gjorde en harmsen rörelse mec sin lilla fot, kastade täcket som en hvit kappa öfver sig och begaf sig in i huset. Fröker Denokwart lutade sig ut genom fönstret, och det låg en viss dyrkan i den blick, hvarmed hon såg efter sin svägerska. Det finnes ingen som inte afgudar henne, tänkte hon. Ja, Agatha beundrades och hyllades hvarthän hon än vände sig och h nnes glädtighet hade en tjuskraft, som få kunde motstå. Hor syntes vara lycklig öfver sin rikedom och kastade ibland bort stora summor för någon obetydlig nyck och strödde gåfvor och presenter öfverallt omkring, och man prisade hennes goda hjerta. Det är roligt att ha mycket penningar,, sade hon ibland med barnslig öppenhjertighet, och jag tycker om att dela med mig. Ja, hvarföre skulle jag dölja att detta gör mig lycklig! Jag hör inte till dem, som kunna dölja sina intryck, fast i det hela det är en klok och lycklig konst!s Och hon fladdrade omkring som en lätt vind i det klara vårsolskenet; men när hon slutit dörren till i sitt nskilda rum, försjönk hon ofta i samma tankspridda tystnad, hvarmed hon nyss vandrat genom parken, och medan hennes hufvud tödde sig mot några guldfransade sammetslynor, smög sig ett grubblande allvar öfver le späda anletsd-agen. Det finns ingen, som inte afgudar henpe, lade fröken Denkwart balfbögt sagt, i det on sett efter Agatha. Då kom hon plötsigen att tänka på Edvard... Jo, märkvär