Aftonbladet – 18 juli 1870, sida 4

— innan jag ger lifvet totalt förloradt, vill jag smaka på allt — arbete — detta ord, som jag hittills med olust och vämjelse tänkt få iogaf mig-nu ett visst hopp — jag fick raft, jag visste inte rätt hvarifrån, och tro och lit till mig sjelf. Ni har nu hört ett skizzeradt föredrag ur mitt lif — och om vi har varit på väg att fatta en god tanke om mig, så har jag nu jagat den på flykten. Allt hvad herr Evald sagt mig, bar jag vetat, om just inte i så tydliga ord.: Jag tycker om uppriktighet och jag känner.verklig glädje. En engels glädje öfver en syndare som sig omvänder och bättrar. Samma glädje kan herr Evald inte få känna öfver mig... Jag är ett bortskämdt barn, och när jag nu inte längre blir smekt, känner jag hätskhet mot det föremål, som lockat och tubbat ifrån mig en allttör stor portion kärlek... med ett ord... Ni kan inte fördra er:styfmor. För att inse detta Lehurves just inte någon siare-blick, återtog Martina leende; nå, men säg mig uppriktigt en sak... känner ni Agatha Bernard? Ja, svarade han kort i det han reste si upp från soffan och började med händerna på ryggen en långsam vandring äfver det lilla rummet. Känner ni pågot om hennes förflutna lif, som... Hon höll upp några sekunder. Törsten att tillintetgöra Agatha återkom, den hkgiltighet, hon börjat känna för hennes görande och Jåtande var bortblåst lika lätt som vinden sopar den falnade askan öfver elden -— somp, fortfor han, inte är så alldeles sols klart; ty oss emellan sagdt: hon har sina skuggsidor. AP nrte