Aftonbladet – 18 juli 1870, sida 3

AGATHA DENEWART EN FAHILJHISTORIA Ar SYLVIEA. Martina stod vid fönstret och blickade tankspridd efter sin fästman. Huru underligt att veta det han och hon skulle bli ett — hon smålog, det föreföll henne nästan som.en orimlighet, men hon ångrade det icke. Ifrån första stund Agatha blifvit bennes fars hustru bade en långsam feber börjat brinna i hennes ådror, hvilken slutligen otbrutit i förtärande flammor, ju mera Agatha vunnit försteget framför henne i-hans hjerta, Det hade så småningom uppstått ett allt kallare förbållande mellan hr Denkwart och hans dotter, skrankor bade rest sig mellan dem, grundade på Martinas ofördragsamhet och hr Denkwarts högmod. Den unga flickan liknade, sin eleganta och lysande styfmor rätt och slätt vid ett ogräs, som borde uppryckas, om det icke skalle förqväfva allt hvad som fanns i dess närhet. Ått genom små sidohugg och med visad ovilja förbittra hennes lit, var visst en liten hämnd, som hon, försökt, men som hade återstudsat mot Agathas orubbliga kallsinnighet — ja, men lätt och obekymrad hade hon icke tagit sin verld, ända tills-den stund, då baron Raben korsade hennes väg — den uoga flickan hade med en ung vildes ibärdiga slugbet och hämndlystnad sökt följa hvarje oroligskiftning i Agathas själ vid hennes första tillfätliga möte med baronen, tilldess hon med allt större säkerhet trodde sig finna, att han vore den bunds:örvandt, hon skulle ) Se A. B. M 129—161.