Aftonbladet – 18 juli 1870, sida 3

söka, för att tillintetgöra Agathas välde. Att, vifta sig med honom, föreföll Martina som den enklaste sak i verlden. Han hade ett elegant sätt och vaekert mörkt hår, och om hon just icke älskade honom, så kunde hon säkerligen bli lika lycklig med honom. som med någon apnan. Att han var skuldsatt och hade. ett fideikomiss.som gaf honom mera utgifter än inkomster hade han erkänt för henne, och detta oroade henne föga; var hon icke tillräckligt rik? — och om han lefvat temligen fort undan i verlden, så gjorde hvar enda ung man detsamma, och äktenskapet skalle: sätta en gräns härföre. Hon vred fram och tillbaka den släta rivgen med en viss segerfröjd, ty hon visste att Agatha några ögonblick med ångest betraktat den. Och ändå hade det varit hon, som öfvertalat hr Denkwart att ge sitt samtycke tili denna förbindelse, som han icke fullt gillade, icke derför, att han hört några framkastade insinuationer om den unge mannens mindre redbara karakter, då han på inga vilkor skulle tillåtit detta giftermål, utan helt enkelt derföre, att han tänkt sin blifvande måg som en köpman, den der efter honom skulle öfvertaga den aktade Denkwartska firman med dess rikedomar. Nej, det var blott till Martina, som Agatha då och då varnande hade talat om baron Rabens förflutna lif, hvilket då hade haft lika många fel, som. den babylos niska förbistringen hade tungomål. Men-då Agatha fruktade denna förening, hvarföre talade hon då till dess fördel? Baron Raben hade således en hemlig makt öfver henne; och den; måtte icke vara så-ringa, när den kunde förmåhenne att handla mot hennes egna intressen. Och ändå -hade Agatha i afskedsstunden varit likgiltig, strålande och glad — bade hon tamt något obrottsligt tysthetslöfte af den unge mannen och kunde