Aftonbladet – 18 juli 1870, sida 2

STIUAHOLH den 18 Juli F s t Den otålighet, hvarmed allmänheten, då li p stor katastrof inträffar, motser nya vigtiga d aderrättelser, frambringar lätt en mängd ryk!t en, som utbredas och för någen stund vinna la ro. Det är derföre allt skäl att i denna 1t id varna för dylika rykten, som sttändomjc unna tjena till att framkalla yttörligarec ro och förvirriog och derigenom bidraga till jr tt ytterligare förvärra den i sig sjelf all-1 arsamma ställningen. — Till denna klass aflt ykten hörde det som Dagens Nyheter i går li unnit sig föranlåten att sprida genom en särI kild buletin, och enligt hvilket Ryssland: kulle ha förklarat Frankrike krig. Dennal; ippgift, som skulle ha hitkommiti ett privati elegram, har helt enkelt visat sig vara en l! skepparehistoria, Det finnes emellertid ingenting, som gör det I. ulideles omöjligt, att den sagan sanning blir : n gång... I alla händelser är det af vigt,l. utt vår regering ser till, att sådana punkter : om t. ex. Gotland och Carlskrona icke be-: inna sig i alldeles värnlöst skick, så att det kan falla någon af de krigförande makterna 0 att med den hänsynslöshet, som råder både på den ena och den andra sidan, helt enkelt sätta sig i besittning af dem. Det är icke ett rykte, utan en underrättelse från mycket tillförlitligt håll, i enlighet med hvilken vi anse oss böra omnämna, att en rysk fortifikationsöfverste, som är adjutant åt ge neral Berg, sedan någon tid uppehållit sig på Gotland för att bada och att han synes ha användt sin mesta tid till att mycket sorgfäligt se sig om både på östra och vestra sidan af ön Hvad angår stämningen här på. platsen, så är den i hög grad tryckt och oroad. Allmänt. uttalas den önskan och förhoppning att det krig, hvars blodiga morgonrodnad nu uppgår, icke måtte komma att beröra vårt land, och att det måtte komma att lokaliseras, så att icke derur uppstår en allmän europeisk konflagration. Men på samma gång man hyser dessa: förhoppningar, äro sympatierna onekligen allmänt på Frankrikes sida. Man hyser här ingen ovilja mot det tyska folket, man önskar allt godt åt dess berättigade nationalitetssträfvanden, men man har lärt sig att hata och. afsky den vrängbild af dessa sträfvanden, som ligger i det Bismarckska systemet. Våra traditioner och hela vårt skaplynne draga för öfrigt våra sympatier på den franska sidan, så mycket mera som man är öfvertygad derom att om Bismarck och de junkrar och sabelskramlare., på hvilka han stödjer sig nu skulle triumfera, så vore det icke blott för lång tid slut med all tillstymmelse till tysk frihet, utan en allmän reaktionspenod skulle inträda, såsom efter 1815. Blir åter det i det vådligaste crescendo sig befinnande preussiska äöfvermodet qväst, så blir sådant lika nyttigt för Nordtysklands inre förhållanden, som nederlaget vid Königgrätz blef för Österrike. En garanti för att ett segrande Frankrike icke skulle gå allt för. lå gt och bli folkförtryckande, såsom i början af århundradet, ligger dels i Napoleon III:s oförnekliga klokhet, som drifver honom att vid eftersträfvande at det ena eller andra målet söka styrka i begränsning och ihärdighet, dets i Englands makt, som under sådana omständigheter skyndsamt skulle vakna ur. sin politiska slummer och kasta en ansenlig tyngd i vågskålen till den politiska jemnvigtens återställande. Med Frankrikes framgångar förknippa si; äfven Italiens och Danmarks, ja om man vi gå något längre, Polens intressen. Huru lifligt man i Danmark sympatiserar med Frankrike har redan visat sigi det sätt, hvarpå man bedö:rt franska kejsarens politik i allmänhet, och hvilket betydligt skilt sig från den uppfattning som hos oss är gällande. Underrättelsen om fredsbrottet har också nu i Danmark framkallat. den starkaste entusiasm. Vi ha ännu ioga utförligare uttalanden härom; men några ord i eo morgontidning för i lördags gifva dock vitnesbörd om stämningen. Telegrammet om krigsförklariogen anlände till Kjöbenhavn sent i fredags afton och framkallade den oerhördasta sensation. Till och med ut till det glada Tivolis publik nådde underrättelsen.. Omkring klockan half 12 strömmade alla till konsertsalen, utan att rätt veta hvarför. Redaktör Rimestad trädde då fram och ropade: Frankrike har förklarat Preussen krig Stormande harrarop, som aldrig ville taga slut, följde på dessa ords Musiken uppfordrades till att spela marseljäsen, i hvilken de närvarande kraftigt instämde. Hr Rimestad uttalade derefter -;önskan-att Frankrike måtte segra, och åter utbröt en väldig. bLifallsstorm. Nu spelades och sjöngs Den tappre Landsoldat och hr Rimestad utbragte slutligen ett lefve för Nord-Slesvig, hvilket mottogs med jubel Glädjen stod präglad på allas ansigten och till och med personer, som aldrig tillförene sett hvarandra, tryckte hvarandras händer. Åunnu då vi börja vår revy för dagen har nderrättelse ingått om fiendtlighet T a I DA