Aftonbladet – 16 juli 1870, sida 3

DANMARK. Till den föreving, som för en tid sedan bildade sig för att understödja behöfvande sönderjyder, hafva hittills influtit tillsammans 102,434 rdr 86 sk. I anledning af det förut omtalade valmansmötet i Kjöbenhavns 5:te valkrets anmärker Hejmdal, att man här hade tillfälle att se, det äfven i Kjöbenhavn; denna härd för det nationalliberala partiet, en stämning börjar framträda som, om den skulle gripa vidare omkring sig, kunde blifva hotande för partiet. Det nationalliberala partiets mest framstående män,, säger nämnde tidning, hafva i grunden aldrig rätt vetat af att det finnes ett danskt folk utom Kjöbenhavn... Hr Billes tal om grundlagen och om folkethingets ställning var ett vitnesbörd om att han sjelf lider af denna brist. Det är sannt att Kjöbenhavn är den danska folkfrihetens vagga. Men det är också sannt att det nationalliberala partiet, då det, uppskrämdt af de erfarenheter det i Fredrik VI:s tid gjort på riksdagen och i förlitande på Kjöbenhavnarnes bistånd, uraktlät att taga hänsyn till det öfriga menige folket genom att icke höja 5 junigrundlagens baner år 1864 — som för öfrigt hade icke så få sympatier i hufvudstaden — att det då begick ett stort felsteg. Och det vitnar icke heller om en rätt uppfattning af frihetens anda, att hr Bille ville förneka folkethingets rätt att hafva en afgörande röst vid ledningen af landets angelägenbeter. Såvida omkring ett gifvet program kan samla sig en fast rom i folkethinget har denna en obestridlig rätt och pligt att göra sitt inflytande gällande, och när hr Bille frånkänner venstern denna rätt och pligt, misskänner han författningens grundtanke. Ehuru det nämnda valmansmötet var obetydligt och säkerligen icke kan anses som ett uttryck af stämningen inom valkretsen i dess helhet, och ehuru vi icke funnit de på mötet framstälda interpellationerna och invändningarna, sådana de framstäldes, synnerligen betydande, tro vi likväl att man bör lägga märke till detsamma såsom ett vitnesbörd om att den motsats, som hittills väsentligen varit en motsats mellan land och stad, börjat göra sig gällande om än svagt inom hufvudstadens murar. Samma tidning omnämner, att den subskription, som blifvit satt i gång öfver hela Kjöbenhavn för skyttesakens befordrande, hittills gifvit ett mycket torftigt resultat, endast 5—600 rdr, men att en annan subskription för teaterhusets förskönande, som under kronprionsens ledning blifvit satt i gång, gifvit 30.000 rdr. Med anledning deraf yttrar Heimdal: Att fosterländskt sinnade män kunnat finna teaterhusets förskönande vigtigare och nyttigare för fäderneslandet än skyttesakens allvarliga befrämjande, att de icke kunnat förstå att härtill fordras allvarliga uppoffringar, alldenstund de unga, som skola uträtta arbetet, icke hafva penningarna — detta synes oss vitna om en blindhet, en inskränktbet, rent ut sagdt en dårskap, som måste förekomma en på afständ stående betraktare otrolig... På alla håll glömmer man för fredens njutningar stundens högsta kraf. Än är det kopgliga teatern, än är det Tivoli 0. S. V. som drager sinnet från det allvarsamma