Aftonbladet – 15 juli 1870, sida 3

ängre tid tillbaka känt Johansson och af dennå haft I rdr att fordra sedan de sistlidne sommar sammanträffat i Kjöbenhavn, i går afton å Carl XIII:s org mött Johansson, åtföljd af en för honom okänd gvinsperson, och då bedt honom att betala sin skuld. Johansson hade då till en början sagt sig ej känna Andersson, men derefter skilts från qvinnarn och, som Andersson tyckte, vänskapligt närmat sig honom. Johansson hade fattat honom förtroligt om halsen och sagt att han nog ville betala, ehuru han för tillfället ej kunde det. Andersson anade ej något ondt, men kände sig ögonblickligt ha blifvit skuren af Johansson, som derefter släppte en rakkrilf i sanden, hvilken den Johansson åtföljande qvinspersonen, som då tillkommit, ämnat upptaga, men förekoms dervid af Andersson, hvilken sjelf tog den och förföljde derefter Johansson, som, lemnande sin dam qvar på torget, skyndsamt aflägsnade sig framåt Jacobs torg, der Andersson påträffade polispatrull och gjorde anmälan om dådet. Qvinnan, som i dag var till förhöret uppkallad, befanns vara prostituerade qvinspersonen Mathilda Andersson, och hon sade sig ej hafva sett huru det tillgått, men ansåg det vara tydligt att Johansson föröfvat våldet, d igen mer än de båda nämnda personerna fanns i närbeten. Johansson nekade på det bestämdaste att hafva på något sätt förgått sig mot Andersson och sade sig ej vara honom något skyldig. Han förnekade till och med mot ett afhördt vitnes uppgift att ba innehaft rakkrif. Johansson förklarades skyldig att genast träda häkte, och målet uppsköts till annan dag. — Bedräglig affarsverksamhet. Vi omnämnde för några dagar sedan att förre handlanden David Kallberg af rådhusrätten blifvit försatt på fri fot, sedan hans slägtingar godtgjort målsegaren och denne afstått från ansvarstalan. Kallberg bleflikväl derefter sistl. tisdag, då det befanns att han var utan sysselsättning och i saknad af bostad samt tillgång att sådan förskaffa sig, insatt på arbetsinrättning. — Förfalskning. Målet rörande förfalskning af en assistanssedel, för hvilket en vaktmästate Sandström i Generaltullstyrelsen blifvit tilltalad, förekom i går i rådhusrätten. Domstolen resolverade att Sundström mot sitt nekande ej kunde till 8 ken fällas. — En slipad bedrogars. Borås den 13 Juli: Vi omnämnde för någon tid sedan, att en person vid namn Pettersson, som uppgaf sig vara hemma i Regna socken i Södermanland, — om vi ej missminna oss, — hade genom falska uppgifter lyckats tillnarra SÅ varor på kredit för ej obetydliga belopp utaf fabrikör J. Palmen m. fl. fabrikanter härstädes, och att nämnde Pettersson utaf hr Palmön blifvit annammad i Hofva samt hitförd, bär häktad och ställd inför rådhusrätten, der målet dock blef vid första förhöret uppskjutet för upplysningars anskaffande. Nu förekom saken ånyo förliden måndag. Mannen tyckes i långliga tider endast hafva haft till uppgift att genom svek åtkomma varor på kredit, naturligtvis utan afsigt att gälda dem, och dervid har han begagnat sig af flere olika namn, uppgifvande sig än heta Pettersson, än Winberg, än Winqvist och vara hemma än här och än der. Vidare erfor man att P., — eller Pettersson-Winberg, som han rätteligen lärer heta, — för flere år tillbaka blifvit af domstol dömd äran förlustig för förfalsknipgsbrott och att han 1868 blifvit af Stockholms rådhusrätt dömd till 2 månaders fängelse för bedrägeri utöfvadt emot 5 å 6 olika handelshus derstädes. Äfven företeddes nu af allmänna åklagaren en af P. år 1846 utgifven revers till ett köpmanshus i Karlskrona för tillnarrade varor till ett belopp af öfver 1500 rdr, och hvari han kallar sig P. J. Winqvist. Här råkade vår industririddare dock illa ut, i det de lurade fordringsegarne genom ett kraftfullt och ihärdigt användande af handgripliga och talande bevekelseskäl sökte förmå honom erkänna sig hafva tecknat det falska namnet. — P., som är omkring 76 år gammal, ville ej heller nu, vid ransakningen inför härvarande rätt, vidgå att hafva åsyftat något bedrägeri, utan nekade hårdnackadt, tills han, slutligen drifven i trångmål och slingrande sig fram som en orm emellan frågorna, ändtligen blef nödsakad att afgifva en bekännelse, dervid domaren nästan nödgades locka fram orden ur munnen på honom. Pettersson blef derpå af domstolen förklarad saker till ansvar för bedrägeri; men som underrättelse ingått från ett sockerbruk i Stockholm, att P. af detsamma lurat sig till socker till betydligt öfver tusen rdrs värde, skulle han afgändas dit, att inför dervarande poliskammare undergå ransakning, för att slutligen af vederbörande domstol i ena bot dömas för alla sina bedrägerier och svek. (BORÅS TIDNING.)