Aftonbladet – 14 juli 1870, sida 2

AGATHA DENEWART) EN FAMILJHISTORIA AR SYLVIA. Under fru von Sebodens ordsvall behöfdes det blott den obetydligaste höjning på Agathas ögonbryn, jemte ett förtjusande uttryck af olust och matthet, för att upplysa hennes man om, att hon vidblef sitt löfte till honom och att hans systers ord icke uttryckte någon hemlig önskan ifrån Agatha. Vi ha nu bestämt oss., svarade herr Denkwart, jag har telegraferat till Göteborg och resan kan inte ändras. Det ligger något under det här,, tänktö Martina, som vid fönstret roat sig med att betrakta hvimlet och gasskenet på gatan, medan hon varit en tyst åhörarinna till samtalet vid soffan. Jag känner mig nästan frestad att följa hem med henne igen. Hon kastade en flyktig blick på Agatha — ja, den unga flickan erkände henne vara den vackraste varelse man kunde se, sådant bår, sådant älskligt leende, sådana mörka, trånande ögon, sädan trollhatt med glänsande daggdroppar under en slöja! Det är inte att undra på om denna mörka, strålande varelse alldeles bortträngt allt annat ur hans hjerta! Martina höjde en lätt suck, Ja, Agatha är en öfvad och utlärd kokett; min fars kärlek är inte nog för henne, hon vill fängsla hvarenda karl hon ser, och detta är en gammal vana — jag hoppas just på den, för att möjligtvis få fast i någon liten fläck, som kunde skymma hennes gloria ) Se A. B. M 129—158.