Aftonbladet – 14 juli 1870, sida 2

göra någon fattig flicka, som försmått honom, lycklig med en annan; — men kom någon fattig och uthungrad tiggare till henne och mellan fyra ögon beklagade sitt elände, så förvånades hon öfver att de kunnat råka i sådan misere, det var med eget sjelfförvållande, intet skulle öfvertyga henne om motsatsen, de kunde blott betrakta henne, hon led ingen nöd,och det var blott hennes egen klokhet och omtanka, som afbållit henne derifrån. Det är sannt att hon en och annan gång slog om ton, men det gjorde hon blott i tredje persons närvaro, då hon med en viss högtidlig tjenstaktighet kunde erbjuda sig att göra någon sorts insamling och dervid grep rätt djupt i sin egen portemonnai, medan hon lät den tredje förstå avt ingen dag förgick, utan att hon var så här öfverlupen. . Ser du, min flicka, återtog efter:en stund fru von Seboden, i det hon med värdighet vände sig mot Martina, du gjorde mig en verklig tjenst, om du under ditt vistande här ville observera lite på Christines görande och låtande. Jag är ständigt så sysselsatt vid mitt skrifbord att de husliga detaljerna ovilkorligen undfalla mig, författareskapet medför brist på ekonomiska anlag och praktisk het, jag förstår inte som så många andra att spara på skilliogen. Välkommen, hr Kramerb Eti ädelt bjerta håller inte på de der små tingestarne., sade hr Kramer, en herre med stora, glasartade ögon, hvilka han tycktes vända med en viss svårighet, Jag kan helsa från fru Pripp, jag har träffat henne i dag och jag är riktigt glad att jag kunnat göra henne den lilla tjensten med manuskriptet: De tre dutvorna, det är såldt nu, hon har fått kontant trehundra riksmynt,. — herr Kramer sade detta med en obeskrifligt godmodighet, under det han oaflåtligs stirrade på fru von Seboden, (Förts,)