Aftonbladet – 13 juli 1870, sida 3

UaSal, Hal BUNIMIGLVaLT ÖLLl IMYVIAnv en Fv 5:te och i går steg termometern till 25 grader, hvarefter ett mildt och godt regn uppfriskade växtligheten. Vinden har de senare dagarne gått öfver ifrån vestlig till ostlig. — Höslåttern har tagit sin början. — Westergötlands fornminnesförening. Den äårsberättelse, som föreningens sekreterare, komminister OC. J. Ljungström, afgaf vid årsmötet förl. tisdag hade följande lydelse: Bland de många föreningar, hvaraf vår tid, snart sagdt i alla riktningar, har öfverflöd, torde man våga påstå, utan att klandra denna föreningsanda, söm genomgår luften för dagen, det fornminnesföreningarne stå på den säkraste botten och sålunda skola hafva den längsta varaktighet. Att deras frön ofta äro ringa, bevisar häremot ingenting, ty så visar oss till och med naturen isin ushållning, att af ett litet frö kan blifva en växt, som lefver sekler igenom. Fornminnesföreningarne skjuta upp såsom andra plantor, och der deras hjertblad visat sig, hafva också snart nog andra blad kommit fram och friska grenar skjutit ut. Annu må gerna sägas, att dessa föreningar äro späda, men vi se dem dock vara grönskande, och vi se dem vara vårdade af rätt mången huld band. Deras jordmån är också den bästa, ty den är hvarken egennyttans eller egenkärlekens, utan fosterlandskärlekens; och de växa ej i ljuset af de vädersolar, som här och der skimra för stunden, utan de begära att sola sig i sanningen. Den frukt de skola gifva, är afsedd att skördas af dem, som med minnet fästadt vid det framfarna arbeta för det kommande. Allt arbete måste vara för det kommande. Värdelöst är det arbete, som blott afser det mnärvarande. Det lemnar knappast ögonblickets tillfredsställelse åt sin verkställare, skänker ännu mindre något gagn åt andra. Men i det närvarande måste allt arbete ske, ehuru med fästadt afseende på den nytta, som det medförer för framtiden och för andra. Ett sådant arbete har värde och skall få värde, äfven om det icke värderas för stunden, då det sker, icke annat än ringaktas af dem, som blott för dagen söka sin njutning, glömmande att annan dag stundar, annan tid kommer. Fornminnesföreningarne hafva ett sådant värderikt arbete till uppgift. Det ger icke guld åt dem, som egna sig deråt, äfven om de skulle finna den ädla metallen här eller der gömd eller glömd af sina fäder; men det ger den tillfredsställelsen ij deras tankar och känslor, att mången skall i framtiden glädjas åt deras gjorda bemödanden, att äfven de bidraga att broläggs vägen för dem, som önska framgå till vetandets helgedom och särskildt till historiens kapell inom denna. I detta syfte arbetar också Westergötlands fornminnesförening. Verket har i jemna, om också icke med stora steg fortgått. Arbetet har visserligen icke mycket hörts, men våra verkstäder äro, också merändels de tysta boningarne; de bestå af bjernans kamrar hos de lefvande och af rummen der de döda bo. Äfven under de två år, som förflutit sedan sista årssammanträdet, har föreningen ingalunda setat med händerna i kors.. Visserligen har ett årssammanträde uteblifvit, men af skäl, som säkerligen ingen ogillat. Bestyrelsen har dock haft sina sammanträden och öfverlagt och beslutit om de ärenden, som varit beböfliga; samlingarne hafva icke obetydligt ökats och de äro af föreningens intendent med skicklig hand ordnade; ett häfte af föreningens beslutna tidskrift har utkommit och utdelats åt de medlemmar, som betal!t minst tvenne årsafgifter, och redan arbetar man på andra häftet med flera händer att äfven det snart må kunna utlemnas från trycket. Nya medlemmar hafva äfven under de tvenne sista åren tillkommit, hvaribland vi hafva att räkna länets höfding, statsrådet C.J. Malmsten, generalmajoren C. H. Leuhusen, öfversten Hjalmar Hagberg m. fl. äfvensom qvinliga ledamöter, deribland grefvinnan Louise Hamilton, född Piper. Härigenom visas, att föreningen uppmärksammas, att dess arbete och dess arbetes mål tages i pytraktande af flera än en eller annan sambhälls288. :; En Fornminnesförenings verksamhet och ändamål för denna verksamhet äro också icke den eller den personens, den eller den samhällsklassens, utan de äro alla landets innebyggares arbete och mål, likasom de, grundlag för den fosterländska historien. utbildning och fullständiggörande, hvilka Fornminnesföreningarne hafva att åskådliggöra och vårda, äro hela folkets egendom. Men är denna egendom gemensam, såsom den icke kan annat än vara, då historien är gemensam, då tillhör arbetet i fornforskningens tjenst alla, såväl qvinna som man, såväl herreman som danneman, helst som dessutom i ingen tid qvinnans värf varit mindre gagneligt än mannens idrott och de samtliga äro barn af samma fosterland samt ju hysa samma önskningar för detta fosterlands framtida väl. Fosterlandets väll — Kan en Fornminnesförening verka för detta? Ja! vågar man svara. — Fornminnesföreningarne skola bidraga till kännedomen om de förflutna tiderna, kunskapen om landets och folkets förra öden, och ju klarare denna kännedom blifver, ju tidigare man skådar den gamla tidens gestalt, ju mera har man förmåga att bilda den kommande tidens. Det är härmed alldeles samma förhållande, som inom konstens verld — ju mera konstnärn ser och känner sina föregångares verk, ju mera utvecklar han sin bildande förmåga. Man skulle drista säga, att just denna sanning, om än icke fullt klargjord i hvars och ens medvetande, är orsaken till Fornminnesföreningarnes uppkomst och tillväxt. Till Westergötlands fornminnesförening hafva under de två senast förflutna åren kommit nya medlemmar, och hvem önskar icke flera?... Men vi hafva ock gjort förluster af medlemmar. Frih. Silfverschiöld till Hede, kontraktsprosten C. E. Carlson, kronofogden Sandberg och lektor J. P. Carlmark hafva lemnat oss och, för att tala med fornnordiskt uttryck, gått in i högen. Hvad vidkommer föreningens samlingar, hafva dessa ökats med 31 knifvar samt 4 delar af sådana, 4 spjutspetsar; 1 harpunspets, 3 yxor, 5 skafthamrar, 3 dolkar, 3 mejslar, 2 pilspetsar, 5 krokknifvar, 28 spån, 4 piluddar (från Nordamerika), alltsammans af flinta; — af annan sten: 4 hela skafthamrar och 5 delar af dylika, 2 hamrar, 1 stenkil, 5 yxor, 2 brynstenar, 1 klubba, 1 sädeskrossare, 6 nålar, 22 fisksänken; — af guld: 1signetring från 1300-talet; — af silfver: 1 bägare, 1 skål med silfverbeslag, 1 anteckningsbok med fiigramsarbete af siifver; — af tenn: 1 välkomma; — af jern: 3 kulor, 2 luntlåsar, 1 svärd, 2 yxor, 1 bredyx, 3 hästskor, 1 stångbetsel, 1 dörr (från Torbjörnstorps kyrka), 2 st. tackjern af äldsta tillverkning, hvilken skedde utan bläster; — af trä: 1 stocklås (från Åsaka kyrka), 2 trälåsar (från Sandhem), 1 snippaskål, 2 byaeller åldermanskäppar, 1 omgång knif med sked och gaffel, 1 betsman från 1300-talet; — af glas: 1 floribus; — af horn: 1 byahorn; — en mängd mynt, deribland flera ganska värderika såväl af silfver som koppar samt medaljer och 1 sigill. Härförutan äro lemnade flera permebref, åtskilliga böcker, afskrifter och afbildningar af klock-inskrifter, runstenar, hällristningar, m. m., samt uppsatser i arkeologiskt och språkligt bänseende; värdefulla klädedrägter från Warola, Toarp m. fl. ställen, skospännen o. 8. v. samt ett radband, en spegel, Ten förningskorg, en skrålåda, 1 byrå (som tillhört Stegeborgs slott). — Öfver samtliga dessa gåfvor äro särskilda uppgifter tid efter annan meddelade i landskapets tidningar, hvilkas resp. redaktioner för denna deras beredvillighet att så meddela underrättelser om det, som föreningen erhållit, vitslordas med all tacksamhet. I Med tacksamhet och hedersbetygelse förtjena l omnämnas hr hotellvärden J. Johansson vid FalI köpings jernvägsstation, som på ett utmärkt sätt visat sin välvilja emot fornminnesföreningen ej mindre genom gåfvor af dyrbara saker än genom I kontanta medel; dernäst bokbindaren L. P. en