Aftonbladet – 13 juli 1870, sida 2

så litet begripa, men som har desto större makt öfver våra männer och, tillade Agatha med ett litet älskligt leende, fastän det ordet är som arabiska för oss, så få vi ändå lära att böja oss inför det. Blott trenne dagar tillb, återtog fru von Seboden med en suck, som höjde hennes slipade stenkolsbrosch upp mot hakan, om, i värsta fall, . ni inte stanna längre, så hinner jag ändå att se några litterära vänner samlade hos mig, dessa vänner, som jag så ofta talat om. Det skulle vara särdeles intressant. För resten, hvad i min makt står, vill jag medverka till att vi ännu dröja en tid; det blir svårt att slita sig härifrån! skyndade Agatha att säga, i det hon makade en plats på soffan åt herr Denkwart, som just då inträdde. Fra von Seboden öfverföll. genast sin bror med tusen föreställningar om att han och hans unga fru ännu, åtminstone på en fjorton dagar, icke borde tänka på att lemna Stockholm. Och hon menade också hvad hon sade. Med herrskapet Denkwart hade det likasom kommit en frisk flägt; att un der trenne veckor bivista alla tänkbara nöjen, utan att det kostade något, kunde fru von Seboden icke annat än sentera; hennes enträgenhet att qvarhålla dem var i proportion hjertlig och hon upprepade med full sanning: O, jag skall sakna er, jag skall sakna er! Det är möjligt att herr Deokwart låtit öfvertala sig, om han icke oupphörligen betraktat sin vackra hustrus ansigte. Agatha hade på sitt oskuldsfulla och naturliga sätt tillvällat sig en så oinskränkt makt öfver sin tillgifne make, att hon styrde honom som en stallmästare styr en väl inkörd häst, som ett barn styr en fjäderlätt korgvagn. (Forts.)