Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 3

ers— Och du för det hit? Hon vände gitt bleka ansigte mot Edvard. Jag vill ha det under mina egna ögon; det behöfver en omsorgsfull vård. Du må tro atv jag haft ett bråk med det på vägen! Han Jade sin hand med en sakta tryckning å Helenes axel. Ja, hvilket tålamod får inte qvinoorn3 ha! Jag kan inte begripa hura de stå ut ned all denna jemmer, detta skrik, dessa tillrkQavisningar, som äro så oskiljaktiga från en barnauppfostran. Var snäll och hjelp honom af med sjalarne, om han vaknar gör iogenting. Men hvad i all verlden går åt dig, Helene, gråter dul Min kära, lilla flicka! återtog han efter några ögonblicks tystnad och drog hennes bänder från det nedböjda ansigtot, p Misstycker du att jag tagit gossen hit? Jag tänkte inte på att jag först borde rädfråga dig! Jag har många fula ungkarlsfasoner qvar och glömmer ständigt att min makt är delad... att jag inte fullt är herre här i huset... Se så, gif mig nu an snäll blick och förlåt att jag inte pro forma först hörde din tanke för att få mitt beslac sanktioneradt; ty resultatet hade ändå blifvit att äg inte förskjotit John — har jag iote rätt? Jag erkänner att jag var tvehågsen öfver hyad jag skulle göra af barnet; då kom jag att tänka på dig och trodde att du just skulle tycka om... O, nej, nej! Och, deg vet inte hvad ja yilll Och hon snyftade högt. Det var s ovantadt, så underligt,,.n Da visar en häftighet, Helene, som jag swnnerligen inte förstår! Hvarför gråter du? Säg nig, är barnet ditt? Hon stälde sig plötsligen Ytamför honom och lade sin kaila, skälfvande hand OEvank hans. Från detta Sdopblick anser jag det så, Helene! svarade hart ed ett visst efter