Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 3

tryck. Och vill du neka att skänka det ett hem, så skall jag finna ett annat, der jag nog kan vårda det. Han höll upp några ögonblick, kanske väntande på svar, men då det uteblef, fortfor han: Då jag kom och såg detta barn: halfnaket, uthungradt och sjukt, så var min första tanke att gå till dess mor, och midt under det hon satt i sitt hem hedrad, älskad, förgudad, öfverlemna åt henne detta stackars barn, som hon öfvergifvit alltifrån degs för delse. Denna onaturliga mor skulle fått sitt straff; — men straffet skulle inte ensamt drabbat henne — jag skulle dragit vanära ötver en hel familj och störtat i olycka en person, som är mig kär — det återstod för mig endast att handla som jag gjort — tro åetta, Helene! Och nu, vill du behålla barnet?p ij Jag har ingen annan vilja än din!, Nej, du säger detta så matt och olyckligt! I morgon dag skall barnet ur husgti Nej, Rej, Edvard! Låt det stanna! Haf ondseende med mig,,, jag var ledsen och sjuk ionan du kom. Hvad du än hade gjort aller sagt, så skulle jag blifvit krånglig, var säker derpå! Jag har ingen afvoghet mot barnet, bop Iptade sig ner och löste upp de sammanknutna schajarpe med en nervös rörelse. Nej, jag har det inte; men jag är full af fantaser iblapd, och det förekom mig pär jag såg gossen, som om idel olyckor skulle komma med honom i huset. Se nu vaknar han... så kalla de små fingrarne äro! Edvard följde hennes lätta rörelser med mörka biiekar, Nyckiull och opålitlig, skulle hon förbittra hans dagap, tänkte han och ryekte på axlarne åt 3ig själ, för att han pågonsio vågat trygga sig vid nn qvinnä. Hon skilde se icke ifrån de andra — vat hon icke som du grand för vindep, Dtan an