Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 2

AGATHA DENKWART.:) EN FAMILJHISTORIA AP SYLVIA. ADERTONDE KAPITLET. Hvarthän skulle Edvard resa? Han hade icke sagt något bestämdt härom till Helene, och som han ofta var förbehållsam och då icke tyckte om att man gjorde några frågor, hade hon undvikit dem. Att färden emellertid gällde någon patient, tog hon för afgjordt. Den unga makan gick ensam omkring ide stora rummen, hon tog då och då för sken skull ett broderi i handen; men när skymningen bröt in, drog hon sig undan i någon mörk vrå och satt hopkrupen och drömmande. — Klara, glänsande ögon, en hektisk rodnad på kinderna och feberheta händer skulle ha mera förmåga att rycka Edvards bjerte till henne än all den känstofnlla hänryckning och okonpstlade förtjusniog, hvilken hon röjde och som för honom voro lika ebegripliga som kinesiska. En dunkel trånad fattade henne, hon önskade att få dö ung; en galopperande lungsot, i hvilken hon skulle bibebålla den lilla fägrivg naturen bestått henne, vore lämpligast för reaiiserandet af denna önskan. Edvard skulle stå vid benneg läger och med de sista andetagen skolle hon säga huru hom älskat honom. Då skulle han kassie förstå och sakna henge, — Hon reste sig en kulle, höljd. af hvita, högetammiga liljor, och till der sku le han idoland komma, när solen sjönk I och daggen gläcste, nästan som de tåreperlor den unga qvionap just Få torkade från ) 50 A B, M 129—155,