Aftonbladet – 9 juli 1870, sida 3

DANHARE. De danska tidniogarne i Slesvig omtala vensterns manifest och återgifva isynnerhet med glädje den del deraf som handlar om den slesvigska frågan. I Nordslesvig, heter det i Flensborg Avis, bar herrskat en icke så liten fruktan för att åtminstone en temligen stor del af det längst gående frihetspartiet i Daniwark mindre än det ö:riga folket hade öga och hjerta för den nöd i hvilken Slesvigs danska befolkning är stadd under eft främmande folks välde. Manifestet synes nu böra skingra dessa farhågor. Dannevirke fäster danska regeringens uppmärksamhet på följande berättelse och ansvarar för hennes sanning, buru otrolig hon än kan synas. En ung man, som var bosatt i en af de forna danska enklaverna i Tönder amt, utvandrade i fjol höstas till Danmark efter att hafva afgitfvit den sedvanliga utvandringsförklaringen till sin häradsfogde och lät skattskrifva sig i Ribe, hvarefter häradsfogden i Tönder strök ut honom ur den preussiska mantalslängden. Manven var således dansk undersåte så godt som någon. Emellertid blef han medan ban uppehöll sig hos sin hustra, som qvarstavnat i deras gamla hem, den 17 Juni anhållen af en gensdarm, släpad till Tönder, förhörd af lanrdtrådet, nästa morgon af en gensdarm förd till Aabenraa och utan vidare omständigheter instucken i det der garnisonerade preussiska 84:de infanteriregementet. Då kans hustru erfor huru henves man blifvit behandlad, skyndade hon till Aabenraa och fick genom en advokats bjelp en klagoskrift inlemnad till öfverpresidenten i Kiel. Några dagar derefter blef mannen uppfodrad att sflägga den prenssiska faneden. Förgäfves invände han att han såsom dansk undersåte omöjligt kunde svärja konuogen af Preussen trohetsed. Det hal icke. Han skulie svärja; ty — förklarade den preussiske majoren som afgjorde saken — om iwannen sedermera blef fri, så hade ju en sådan ed ingenting att betyda. (!) Han aflade då eden. Två dagar derefter kom från öfverpresidenten Scheel Plessen i Kiel befallvivg att lössläppa mannen ur krigstjensten och nu är hav fri. Men hvilken ersättning får han väl för sina fyra dagars arrest och fjorton dagars soldattjenst? Den för sitt ofosterländska tävkesätt och sin fiendtlighet mot den nordiska enhetstanken så sorgligt bekante Björnbak har åter varit framme och hållit tal, denna gång på en fest i Rotterdam Skov den 26 Juni. Mannen är tillräckligt känd i orten för att icke någon skall kunna tillägga hans ord någon större vigt. Vi vilja blott s såsom en kuriositet anföra följande at Danmz rk e således mera än tyskarne samt afrädde från