Aftonbladet – 9 juli 1870, sida 2

Härtill kan det bli tillfälle skulle jag tro... baron Raben reser ju också till Stockbolm. Och när pi följt mig upp, blir väl vistandet der en fjorton dagar eller tre veckor? Om din far får tid, ja! Åh, på hans tid beror det nog inte; det beror blott på om resan intresserar den, som styr hans tid och hans smak. Under ert vistande i Stockholm hoppas jag baronens känslor fullkomligt skola hinna utveckla sig, Iogeoting är så intressant som en blifvande förlofning,, återtog Agatha utan att synas akta på Martinas inkast. Jag mins så väl Edvards och Helenes tycke för hvarandra. Du är allt en liten lycklig hustru, Helene! och hon böjde sig fram och drog den unga frun lekfallt i ö at. Dst är jag visst,, svarade Helene rodnande. A propos, hade han redan gjort någon kärleksförklaring för dig, då da den der morgonen så plötsligt ville resa hem från Ekedal? Nej, jag hade inte den minsta aning att han då hade någon tanke på mig. Jag ville resa derföre, att jag var rädd att på ett eller annat sätt förråda mitt eget tycke... Nu är dn inte fullt uppriktig, tror jagn, Agatha fortfor att rita cirklar med foten, men blickade nu hastigt upp till Helene, för min del tänkte jag åtminstone något ditåt aftonen före din resa, när jag fann Edvard på björkkullen.. Agatha sträckte med ett barns rörelse fram sin hand och började räkna jå fiograrne, först såg jag er båda arm i arm komna derifrån och sedan stötte jag på Båvard isna bland buskarne, sade väl att han ,sofvit, men en höstqvi just då dimman faliert — Nå, när man har en; nng man och unga flickor i huset så