Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Södertelge plundring och brand den 21 Juli 1719. Skildrade efter autentika officiella handlingar. (Slut från gårdagsbl.) Ryttmästaren Unge, hvilken kom först uppå gärdet, gjorde front åt Stockholmsvägen med sin trupp; generalmajoren, grefve Bjelke, med de öfriga trupperna åt staden, bafvande Stockholmsvägen på sin högra flygel. De oberidna ryttarne sattes bakom dem, tätt intill Stockholmsvägen, hvilka sist marscherade ur staden. Fienden drog sig under qvarnbacken, förbi staden, uppåt gärdet, (Rosenborgs) emot dem, och stannade för de sista lederna med sin venstra flygel, hafvandes en djup rännil för sig 21). Emellertid hade Hamilton, vid tidpunkten då Urbanovicz började sin reträtt från Tältet, återkommit från Brandalsund och med sina trupper stött till Bjelkes folk i staden, rapporterande att, som förut är nämndt, kosackerna blifvit jagade ombord på sina pråmar vid Brandalsund, samt med sitt folk äfvenledes dragit sig upp åt gärdena vid Rosenborg. Så snart fienden gjort halt, uti eller på gödra sidan om den nämnda dalgången, sprungo några af dess manskap öfver dalen och antände de lador som stå:vid Stockbolmsvägen, utan att blifva hindrade af Bjelkes folk, samt antände äfven ladorna vid och bakom sin venstra flygel 22). En stund derefter kommo kosackerna 23) med stort gny ridande genom staden uppåt Stockholmsvägen, dem ryttmästare Unge repousserade undan, emellan husen som vore i brand. Ofvanför Rosenborg var denna tid ett litet kärr; enligt en år 1694 upprättad karta ungefär af storlek och utseende som Maren nu eger, hvarifrån den förutnämnde dalgången och rännilen leder sin utgång. Sedan kosackerna andra gången blifvit tillbakafösta in åt staden, erhöll Bjelke order af Urbanovicz, att med 3:ne truppafdelningar (sqvadroner?) gå omkring nämnde kärr, låtsande sig vilja gå bakom qvarnbacken och falla fienden i ryggen, hvilket när fienden det såg, gjorde han helt om och retirerade sig i samma ordning som han uppkommit. rbanovicz följde efter, ett ringa stycke, den retirerande fienden med 2 truppatdelningar, men befallde Bjelke, då fienden började sitt tillbakatåg, alt genast gå tillbaka och återtaga sin förra ställ ning på Rosenbi gården. Fienden drog sig h på, efter väl förrättadt och ostördt utöfvadt värf, tillbaka till Igelstad; Urbanovicz, som på vederbörligt afstånd, följt ryssarne till Skogsbrynet ftervände till sin hufvudstyrka, samt lärer låtit en del af manskapet biträda med eldens släckande i staden; huru inses bäst af bilagorna; och så var det hedrande försvaret af Södertelje slutadt. Natten öfver gräsade regementsbästarne på renarne och sjelfva hålvägen (dalen), på hvilkens andra sida ienden stått, Således en bivuaque på det ärofulla slagfältet, alldeles i Gustaf Adolfs och Carl XiI:s manr! Hvilade äfven dessa hjeltars anda ibland de svenska krigarne? Helt visst var den ej flydd från de gamla segerrika fanorna; det visar major Hamiltons, i alla fall, raska och beslutsamma anfall på kosackerna, hvilka ock genast togo till flygten; let visar hvarje försök af motstånd från svenskarpes sida under detta mordbrännarkrig, som vanligen alltid kröntes af medgång, såsom vid Gefle; vid Stäket;24) i Höle socken, Skebo oruk m. fl. ställen. Ja! buru lättskrämda och trygga ryssarne denna tid voro, det visade ig ganskaisträffande, då efter Norrköpings brand le voro på väg till Linköping, men lyckligtvis åkade möta en rådig svensk gumma, hvilken rakterade dem med underrättelser, att Linköping ar uppfyldt af svensk. militär och att engelska lottan, länge väntad, var anländ för att förena ig med den svenska. Om svenska soldaternas ippfattning af Södertelges försvar, huru de till ;ch med fällde tårar för den skam och vanära, som de ansågo hafva drabbat regementet vitna bilasorna. Huru rysserne genast retirerade vid Bjeltes skenbara anfall ha vi äfven sett; men då var lyckan redan skedd, staden i full brand och wvelerbörandes ändamål förmodligen vunnit — å imse sidor! Att fälla någon kritik ur militärisk synpunkt ;fver Södertelges försvar, är här icke platsen; ör att fälla ett allmänt omdöme om försvarsåtvärderna, är en dylik kritik icke behöflig; skulle ågon möjligtvis vara tveksam i detta omdöme, A få vi särskildt hänvisa denne till de följande vilagorna, som vi för sådant fall anse särdeleg velysande och ledande; särskildt hänvisende, för lenna händelse, till postmästaren Dellviks och fri efogden Schöldsbecks berättelser inför kommissioien samt behandlingen af dessa tvenne sanningsitnen från en af de mörkaste tidpunkter af vår istoria. — Apropos de orleanska prinsarne. En kroikör i Siccle skrifver: I dag är det man i lagtiftande kåren diskuterar de orleanska prinsa RR KR