Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 3

RS PPS OP SAD TM PR MWMWAÄA IT Sr Ume l I regeringens förande alldeles nödvändig lag, Denna grundlagsenliga företrädesrätt gifver folkethinget makt att omöjliggöra hvarje reIgerings bestånd, som vill motsätta sig dess Isträfvanden, och att sålunda efterhand göra I gällande såsom regel att regeringen vid hvarje Jaf folkethingets flertal, eller med andra ord artikeln 5 i pragfreden af den 23 Augusti SA Ha my. CC AP, DT NMVISG TER nelserika följder för vår gemensamma stora sak, än om de sträfvanden, som gå ut på att kraftigt befordra det lägre folkets utveckling, kunna föra till seger. Hvad den skandinaviska saken beträffar, äro vi eniga deruti, att hvarje närmande mellan de tre nordiska landen, som kan befrämja folkens brödrasinne, deras andliga och materiella utveckling, förtjena det verksammaste understöd och att ett kraftigt och enigt motstånd mot yttre fiender, som de tre rikena på lagstiftningens väg kunde förena sig om, skulle vara till betryggande för dem alla. Hvilka olika åsigter vi än i öfrigt må hysa om denna sak, kan detta så mycket mindre hindra oss att arbeta tillsammans med hänsyn till våra inre förhållanden, som ingenting utom det, hvarom vii denna fråga äro ense, synes komma att få någon praktisk betydelse för den närmaste framtiden. Folkets sjelfstyrelse under erkännande af den konstitutionelle konungens lagliga rättigheter är grundtanken i grundlagen af den 5 Juni 1849. De svårigheter som mötte genomförandet af denna tanke till följd af införandet af ett annat författningsförhållande mellan statens dåvarande olika delar än man vid grundlagens antagande haft för ögonen finnas icke mera — af orsaker som äro sorgliga nog. Andra svårigheter hafva emellertid uppstått. Genom grundlagsförändringen 1866 bar landsthinget fått en annan sammansättning, efter hvilken det lättare och snarare kan komma i disharmoni med folkethingets flertal. Under det vi redan känt följderna deraf och äro beredda att. äfven i framtiden få känna dem, måste vi på samma gång uttala, att detta icke bör vara något hinder för att komma till en folklig sjelfstyrelse. Nu som förr är det folkethinget som har det konstitutionella lifvets häfstång. Deraf att denna är tyngre att lyfta när landsthinget håller emot än när det hjelper under, följer att det nu fordras större kraft hos folkethinget än förr, men icke att folkethinget måste afstå från sitt at grundlagen anvisade mål, utan hvars slutliga uppnående det konstitutionella lifvet skulle blifva utan verkligt innehåll. Folkethinget har nemligen oafkortadt bibehållit sitt öfvervägande inflytande på en för finanslagen, med åtföljande bevillningslagar. gifven tid representerar de åsigter som delas — genomförandet af det parlamentariska styrelsesättet. Det kommer att bero på folket sjelft, på dess begagnande af den allmänna rösträtten, om och när sträfvandena i detta hänseende skola föra till seger. — Vi fasthålla, att folkethingets flertal är i stånd att laga så, att dess åsigter i regeln blifva på ett tillfredsställande sätt representerade i regeringen. Af lagstiftningsfrågor vilja vi slutligen i korthet anföra några. Statens finansiella tillstånd kräfver med nödvändighet en så sparsam statshushållning, som låter sig förenas med landets behof. Genom ändamålsenliga reformer i vårt skatteväsende bör man söka uppnå en jemnare fördelning af skattebördorna och ett; lossande at skadliga band på omsättningen. Fästegodsväsendet anse vi för en föråldred, för det allmänna bästa förderflig inrättning, på hvars upphörande man med kraft måste arbeta med ständigt afseende på vigten af att bondejorden blifver i bondens ego. PLän, stamhusoch fideikomissgodsens förvandling till fri egendom under betryggande vilkor för frälsebönderna bör genomföras me delst lag. i Riksdagens fulla lagstiftande myndighet äfven i kyrkliga frågor bör obetingadt upprätthållas till samma utsträckning som hittills. Fribeten inom folkkyrkan bör genom lag ytterligare utvidgas och befästas. Folkkyrkans prester sättas på fast aflöningsstat. Användandet af de till deras aflöning bitills använda medel underkastas den lagstiftande maktens närmare bestämmande. Det offentliga undervisningsväsendet anordnas sålunda, att gränserna för statens tillsyn nogare fastställas, att tidsenliga förändringar med afseende på de för statens räkning bestående undervisningsanstalter införas och i allmänhet att de stora summor som för detta ): ändamål användas komma att blifva både för den sanna vetenskaplighetens och förl: folkupplysningens befrämjande mera fruktbringande. Flere antydningar i detta hänseende äro knappast behöfliga. Det anförda är tillräckligt för att visa att vi önska en utveckling i, uppriktigt fosterländsk, folkligt frisinnad anda. Endast på denna väg skall folkets såväl andliga som materiella kraft tillbörli-; gen utvecklas och derigenom fäderneslandets , sjelfständighet och frihet bäst försäkras. Vil hysa det hopp, att våra politiska själsfränder ! ötveralit inom landet, huru olika än deras ; uppfattning må vara i flere frågor, skola gilla , vår afsigt att med förenade krafter arbeta , för detta mål och att folkets flertal troget . skall bistå oss. Under denna förutsättning! äro vi förvissade, att våra sträfvanden skola krönas med framgång., — På ett den 29 Juni! i Aabenraa hållet möte hafva Nordslesvigs ledande män beslutit upprättandet af en dansk folkoeh valförening för Nordslesvig med följande program: 1. Föreningens måb är fullbordandet af 1866. 2. För upprättandet af detta mål vill föreningen arbeta med alla lagliga medel som stå henne till buds. 3. Isynnerhet vill föreningen arbeta för att den nordslesviga befolkningens verkliga stämning vid hvarje tillfälle må erhålla ett så starkt utprägladt uttryck som möjligt, isynnerhet vid inträffande riksdagsochlandtdagsval. v Till uppgörande af förslag till statuter för denna förening valdes N. Ahlmann, H. A. Kryger, C. Callsen, H. Lassen och P. Skau.