Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 3

) Man torde erinra sig, att detta ändamål ej uppnåddes. Om anledningarna dertill meddelar ins., efter ett enskildt bref från professor Gustav Vogt i Bern, följande: Adressen anlände för sent, för att kunna blifva föremål för en förberedande öfverläggning i centralkomiten. Jag lät första dagen uppläsa den ikongressen, man mottog den med bifall, och jag tänkte mig att, derest ej möjligen någon tysk chauvinist uppträdde deremot, man utan tvekan skulle votera en resolution i den riktning, I hafven önskat. Men i stället blef det af mig framställda Spörjamilet, om man ville på dagordningen för lördagen uppföra frågan om en sådan resolution — för de fyra föregående dagarne var dagordningen redan på förband fastställd — till min förvåning med ringa pluralitet nekande besvaradt, detta utan egentlig diskussion och utan att tyskarne dervid afgjorde majoriteten. De närvarande tyskarne sympatisera i denna punkt med eder; inom sig äro väl ock de flesta nu omsider ense derom, att de i den danska frågan, i hvilken vi, tyske schweizare, redan från början till det stora flertalet sympatiserat, gått orätta vägar och låtit fånga sig i den preussiska militärismens sparor. Anledningarna till detta votum äro att söka annorstädes. Somliga smakade ej åberoandet af Pragfreden: man måste, sade de, i dylika saker stödja sig på grundsatser, ej på