med sitt manskap kom till grefve Bjelkes förs trupp, drogo de sig samtlige sakta genom stad uppåt gärdet 19), hvarest gärdesgårdarne längs Stockholmsvägen redan af några oberidna rytta som följde bagaget åt, voro efter order nedrifna 20 (Slutet följer.) — Ett respektabelt stamträd. Bland d mängd uppgifter, som till hr Gabriel Anrep i skickats, i och för utarbetandet af Svensk släg bok, är äfven ett stamträd öfver prosten Erla dus Gudmundi i Nor i Wermland och hans a komlingar, hvilket stamträd är det respektabl ste som man i den vägen nästan kan få se. Stan trädet, måladt i bjerta färger, är nemligen fy! alnar högt och nära tre alnar bredt samt uppt ger icke mindre än 7569 personer, deraf 5799 ät lingar af nämnda Erlandus: de öfriga äro 1000 slägten ingifta män och 770 ingifta fruntimme Prosten Erlandus Gudmundi, född 1554 och dö 1630, var gift två gånger och hade med sina båd hustrur tillsammans 15 barn, hvilka senare bild stamträdets hufvadgrenar. Stamträdet åtföljes ett i alfabetisk ordning uppsatt, inbundet namr register med biografiska anteckningar i stor qvar om 717 pag., och hvaraf man kan se antalet ät lingar m. m. Utom sagda register skulle det var svårt för någon annan än hr Anrep att göra o! vanstående uträkning. Se Åsigter om ordensväsendet. Enaf Frank rikes förnämsta målare, Courbet, hugnades för nå gor tid sedan med Hederslegionen. Courbet ha I anledning deraf sändt till ministern för de skön: konsterna en skrifvelse, hvaruti han tillbakavisa den honom tilldelade utmärkelsen. Vi anför: här ra af af hans manliga ord, som ha sil tillämplighet i hvilket land som helst: Min: åsigter såsom medborgare förbjuda mig att mot taga en utmärkelse, som har sin egentliga rot i der monarkiska ordningen. Mina grundsatser viss ifrån sig denna hederslegions-dekoration, som n förläna mig under min frånvaro och mig ovetande. Vid ingen tidpunkt i mitt lif, under inga förhållanden och på inga vilkor skulle det kunna hända att jag emottoge den. Men allra minst skulle jag vilja göra det nu, då korruptionen mångdubblas å alla håll och det menskliza samvetet såras af så många affall af egennyttiga bevekelsegrunder. Äran Pestår hvarken i en titel eller i en bandstump, utan i våra handlingar och deras driffjedrar. Åktningen för oss sjelfva och våra ider äro dess förnämsta beståndsdelar. Jag hedrar mig sjelf genom att hela lifvet förblifva trogen mina grundsatser: öfvergåfve jag dem, skulle jag i samma stund öfvergifva äran för att gripa efter dess gyckelbild. Min känsla såsom onstnär motsätter sig icke minst att mottaga en af staten tillerkänd belöning. Staten saknar kompetens såsom artistisk domstol. Då staten förefager sig att belöna, går hon den allmänna smaken i förväg. Statens inblandning är dessutom demoraliserande och skadlig för konstnären, som derigenom bibringas falska begrepp om sitt eget värde, skadlig för konsten, som den inspärrar inom den officiella konvenänsens trånga gränser och dömer till ofruktsam medelmåttighet. Förlåt alltså, hr minister, att jag afböjer den ära ni trott er bevisa mig. Jag är femtio år gammal och har alltid lefvat fri. Låt mig sluta min tillvaro fri. Jag vill att, sedan jag är död, man må kunna säga om mig: Denne man har aldrig tillhört någon skola eller m akademi, och isynnerhet ingen regim, med undantag: af frihetens. RR ) — Afliden vetenska; . Den bekante upptäckaren af Ninive, Paul Emile Botta, harsaflidit i den lilla staden Acheris i Erankrike vid 68 års ålder. Han var son af italienske historieskrifvaren Carlo Botta. Den aflidnes. förnämsta: verk är Memoires de Ninive, decouverts et descrits par Botta; mesures et dessines par Flandin, som utkom på franska statens bekostnad i fem folioband med 220 planscher. Dess boklådspris är 1800 francs. Det var Bottas undersökningar, som förmådde engelsmannen Layärd att om hösten 1845 fortsätta de gräfningar, som gjort en så stor omhvälfning i vårt begrepp om det gamla Assyriens kultur och historia. — En gammal örn. Den 8 Juni sköts på ett ställe i Slavonien en mycket stor örn. Om halsen nade han enring af stål, på hvilken årtalet 1646 ch ett halft utplånadt vapen voro graverade. Den samle gynnaren tyckes således hafva upplefvat åtkilligt innan döden från en jägares bössa träffade wonom. Fågeln har blifvit förärad åt museet i gram. 0) Rosenborgs åkrar; då benämdt Fogdetorp. 0) Den enda tanken vid Telge försvar,synes således, på förhand, riktad på omsorger för reträtt.