Aftonbladet – 5 juli 1870, sida 2

— Hjertligt välkommen!, Herr Denkwart skakade förbindligt hans hand, Låt oss gå ini förmaket, Agatha är der., Hr Denkwart gick direkte bort till en grupp damer, der Agatha leende rörde sig i en gul luftig drägt af silkeskrep, uppdraperad af fladdrande bandrosetter, så att den släpande atlas-underklädningen skymtade fram. Hals och armar voro bara; en guirland daggstänkta narcisser gungade bland de -mörka hårmassorna, från hvars högt uppfästade frisur några långa, halfraka lockar föllo ner. Hon lutade hufvudet leende fram mot Martina, då hennes man nalkades med baron Raben. Det syntes ett barnsligt koketteri hos den unga run att vilja behaga den lilla trånga krets at sitt eget kön, som med mer eller mindre kall.. sinniga blickar betraktade henne, måhända ördömande de välvilliga känslor, som inom lem ville göra sig gällande till förmån för len lilla, oskuldsfulla varelsen, som helt och. vållet åt andra tycktes vilja öfverlemna heväret att styra sina tankar och ioxryck. igatha lutade sig som sagdt leende fram, i let hon kastade en af sina långa, lockar tillaka, då hennes blickar föllo på de båda ommande herrarno. En rodnad, lik det laddrande eldskenet, flammade upp och dog ort, lemnande henne blekare än perlorng ring hennes hals. Hon behöll sin lätt hsjda tälning några sekunder som en skör, staty, nedan hennes ögon orörligt blickad.s framåt kasom sågo de förbi. det praktfallt upplysta nrämets guldornerade väggar, för att dröja något farans och fasans mörka förgångna. fen lika hastigt som detta attryck föddes, og det bort; hennes lemraar löstes ur det narmoraktiga fängslet, och mjuk, smidig och ende nalkades hon sin man, i det hon räckte anden åt hans följeslagare, (Forts.)