ronen och höjde sitt glas emot Hulda. Klockan half åtta i morgon afton tar jag mig således triheten att infinna mig här. Au revoir, min bror Och kaptenen lyste sin gäst ner för de mörka trapporna. FEMTONDF KAPITLET. Det Denkwartska huset med sin runda tornlika hörnbyggnad strålade som ett föeeslott, medan det lugna hamnvattnet utanföre i långa gnistrande strimmor återspeglade dess ljussken. Kapten Elders med fru och sällskap sutto välbehållna i en hyrvagn, hvilken höll i den långa file af vagnar, som blott långsamt nalkades den mattbelagda förstugutrappan, hvilken på båda sidor var ornerad med höga krukväxter, som fortsatte i eo jemn allö ända fram till kapprummet, der det var en Mrerlig trängsel. Min nådiga fru Elders, får jag ta emot kappan? bad baron Raben och stod som en ödmjuk kammarherre inför en mäktig drottning, färdig att lyda hennes minsta vink. Törs jag be baronen hänga spetsschalen öfver mig och sedan bjuda mig sin arm ? sade fru Elders och lät föra sig först genom en sal, der målningar, uteslutande vyer ur Göteborg och dess omgifningar, prydde väggarne, innefattade i jättelika spegelramar. Här och der stodo grupper af allvarliga herrar i svarta frackar och glacehandskar, medan från en närgränsande ännu större sal i etuckatur och guld man hörde det obestämda sakta sorlet från en stämmande orkester, Se här, baron Raben, hafva vi herr Daz wart, sade fru Elders presenterarde ,Baron Raben är vår gäst och ag har tagit mig riheten att före ,onom hit med oss; han kan På SM Och vis åberopa en gammal bekantskap med Agatha — har träffat henne i Skåne, tror jag