Aftonbladet – 2 juli 1870, sida 2

ot skulle titan, tidsutdrägt öppnas; att, med beräkning att omtring cn irediodel äf kosthadssum:; man af aktieegarne tillskjutes, aktiernas skulle blifva 12,000, hvarje å 100 rdr; at bidrag skulle sökas, vare sig anslag, lån, räntegaranti eller under annan form, och att hvad derutöfver erfordras skulle anskaffas genom lån, hvarjemte uppdrag lemnats oss undertecknade att utfärda aktieteckningslistorna. i Till följd häraf få vi således härmed inbjuda till allmän aktieteckning för deltagande i detta jernvägsbyggnadsföretsg, hvilket, jeinte det att det kommer att uppfylla ett öafvisligt bekof sf lättade kommunikationer för en stor del af Dannemora bergslag, synes komma att medföra icke obetydliga fördelar för aktieegarne, enär genom bibanan till Dannemora grufvor all trafik derifrån till södra, vestra och norra orterna blifver å denna bana inledd; sömt vid det förhållande att banan från Upsala till Margretehill blilvet 3 il 16,298 fåt, kots tare än den till Storvik, och erbjuder 5 mi 23,00 fot kortare väg från Gefle samt 1 mil 9198 fot kortare väg från Falun till Upsala och Stockholm än vägen öfver Storvik och Sala, en ganska betydlig del af trafiken från Norrland och nyssnämnda städer kan för denna väg påräknas. Upsala den 2 Juni 1870. FThronidhjem—Sundsvalls banan. Sågverksegarne Fr, Malmberg och J. Fahlen, apotekarne J. V. Liedherg och J. G. Askberg samt riksdagsmannen P. Engitian hafva utfärdat en adress till ordförandena i åtskilliga ä4ckiaf inom Helsingland, Medelpad, Ångermanland oc Jemtland. Deraf framgår, att Jemtlands jernvägskomitå har i fråga om banans sträckning kommit till den åsigt, att den bör förläggas öfver Östersund genom Refsund och Torp i Medelpad genaste vägen till Sundsvall, såsom den lämpligaste ändpiinkt vid Bottniska vilten, och att komiten sålunda förkastat den förliden sottimar och vinter vid i Sollefteå hållna jernvägsmöten och af We sternorrlands landsting förordade planen, att jernvägen borde förläggas genom Ångermanland i följande sträckning: från trakten af Ytterån vid Storsjön i Jemtland öfver Aspånäset, Lith, Stugun, Ragunda, Hellgum i Ångermanland uti lämpligaste riktning på Westanå bruk och vidare genom Ljustorp, Timrå, Selånger, Attmar till Helsing landsgränsen. Afståndet emellan Throndhjem och Sundsvall blefve visserligen i denna riktning om: kring tre mil längre än linien öfver Refsun och Torp, men då gagnet, som Angermanlandslinier skulle medföra, blefve vida större och den folk mängd, som finge nytta af jernvägen, vore vida be tydligare och trakten omkriog linien delvis af der goda beskaffenhet, att den kan blifva mäktig a en jemförelsevis ganska framstående kilttr, för ordas Ångermanlands-linien på det ifrigaste adressen, emedan den, om denna linie från Sunds vall utsträckes till Ljusdal öfver Matfors och Sör fors, just blefve förlagd i en riktning, som all från trakten af Hellgum i Ångermanland till Ljus dal i Helsingland anses vara ialla afseenden lämp ligast för Norra stambanan, hvarigenom alltså, fraga om Throndhjems-banan, många mil jernväf skulle kunna besparas. Dessutom skulle Ånger manlands-linien bereda möjlighet för både Wester botten och Norrbotten att i en framtid draga vid: större nytta af Throndhjemsfjordens alltid isfri hamnar, än som blefve fallet, om jernvägen skull förläggas öfver Refsund och Torp äfvensom jern vägen i denna riktning sättes i förbindelse me fiera vattenkommunikationsleder af stor betyden het och utsträckning.