Aftonbladet – 1 juli 1870, sida 3

Jag tycker för resten, att du är bra som du är. Helene fattade Martinas arm, emellanåt såg hon på detta glada och obekymrada ansigte; tänk om Edvard hade älskat det! Nej, det var ju en dum och barnslig fruktan — hvad hade väl då hindrat honom från att fria till henne? Helene kallade sig sjelf ett elakt, afundsjukt troll och började tala om julen, då hon skulle vara Edvards hustru och för alltid inträda i detta hus. Och huru lång tid hade hon väl dit? Blott några veckor; men hvilka omstörtningar kunde icke dessa medföra? Hon blef i hast allvarlig. Du är en enfaldig Thomas, som tviflar tills du ser, — en riktig mästariona i sjelfplågeri... Och som ser spöken midt på ljusa dasenn, afbröt Helene gladt. Vet du, Marina, jag tror jag är tvungen att kyssa dig en!y Da bör inte låta Edvard slippa in i den vär lokalen förrän du arrangerat allt, sade Agatha och vände sig om till de bäda flickorna. Tycker du... men han råder förstås, och let bir ändå som I ill. Således skall han bli herre i huset och du jelf en liten älskvärd nolla. Nå, det är din nsak, gör som dun vill! Och Agatha trippade ;redvid dem på den breda trottoiren, slösande ned leenden till höger och venster, uvder det won talade om en större fest, som Hon skulle tälla till för de nygifta. u det ordet klingade för Helene. i) . det; hon vä de hon de kväl h 1 kom hem ö i uka läppar och ordet nygdt flög öive lem, (Föorts.)