Aftonbladet – 1 juli 1870, sida 3

annorlunda. Och hon satte sig lngnt bredvic honom, beredd att tala om lifvets hvardagligheter, under det hon tillitsfullt betraktade honom. En bland dem som lifligast deltagit i hennes lycka hade varit Agatha. Honhade svärmat kring henne som en liten glad fågel, och qvittrat allehanda tjusande melodier om en blifvande huslig lycka, medan hon dragit sitt lilla strå af älskligt deltagande till det blifvande boet, som hon bjelpte till att försköna. Det finnes ett litet hemligt frimureri emellan oss qvinnor,, sade Agatha, så fort det gäller det husliga. Ett eget hem är allt för oss! Se här vid fönstret bör du ha ditt arbetsbord, och taflan der kan du flytta hit på kroken, der har den bättre dager. Ja, ett hem, mia söta! I det ordet ligger för oss ett obestämdt, dyrbart hopp, som flyger förbi älskaren och brudgummen för att dröja hos mannen. Ja, sade Helene gladt, man grubblar kanske litet för mycket på det tillkommande, medan det närvarande obemärkt halkar förbi för att kanske dyka upp som en hågkomst. Söta da hvar skall jag sätta det här bordet?, Här vid ret; den gröna mattan skall , ut der i ranimet, de der nettet, och drap rarne... Du har en ovanlig talang att arrangera. Att ligga mig i min nästas affärer, skulle kanske din fästman ha sagt. Nå, lika godt! Den der husliga instinkten, som är vär förnämsta egenskap, behöfver bara bearbetas lite, och den gör af oss goda hustrur, ömma mödrar och visa herr nor i behagliga g erierna för salongsdördet här! sade HeI i rösten. a, horn jag skall t lene med ett vekt tor