fallande bladen. Huru förändradt hade icke allt blifvit under blott en timma, det hade liksom runnit upp för henne en ny skapelsens dag, och hvart hon blickade såg hon idel mder. Men omsnågon i detta ögonblick varit nog 2 VTdRE Edvard efter hans tanke om väderli , skulle han svarat, att det var den ruskigäste höstdag han någonsin sett. TOLFTE KAPITLET.