riften i arbetsordningen till mötets ordfönde ingifvas; härefter anmälde ordföranden tredje afdelningen att frågan om de åtgärr, hvilka kunde anses erforderliga och lämpsa till förbättrande af den arbetande klasns ning och vilkor varit under behandCB, ätt äfdslningen jä it att till deti Imänna sammankomsten Känskjuta den uns or diskussionen å bane bragta frågas om tvidgande af den kommunala och politiska jsträtten. Det tillkännagafs derjemte att der öfverläggniogarne om frågan, hvilka åtirder som kunde anses erforderliga och lämpsa Ul! förbättfande af den arbetande klasns ställning, den åsigt blifvit tttalad, att t välordnadt skolväsende i företing med raktiska slöjdskolor för arbetarnes barn skuilå detta hänseende vara gagneliga. Der hade essutöm fråmbällits önskvärdheten af revion af vissa tullbestämthelser. En talare ade påpekat nyttan af en särskild lämötifting för att skydda jordbruksarbetarnes stäniog gentemot de större egendomsegarne. Då ned anledning häraf ordföranden hr Ljungerg, förklarade att mötet hade att i första ummet afgöra huruvida frågan om den potiska och komminala rösträtten skulle af nötet till behandling upptagas, uppstöd härgm n långvarig diskussion, och ehuru, såsom nan skall finna, en betydande majoritet af nötets medlemmar insåg olämpligheten att öra allmänna politiska frågor rörande ett af le nordiska rikena till föremål för mötets örhbandlingar, förspilldes emellertid hela gårlagens sammanträde med debatter i detta imve. Den öppnades af hr Ekdahl, som anhöll om uppläsande af den i gårdagens relogörelse omnämnda petition, äfvensom att mötet skulle godkäntia densamma samt så många at dess ledamöter som möjligt detnatder teckna sina namn. Men sedan hr Ljungberg fästat uppmärksamheten på det olämpliga uti att göra antagandet af en petition, kvars principer man väl kunde gilla, men mot hvars uttryck anmärkningar lätteligen kunde komma att göras, till föremål för öfverläggning och beslut, afslogs det af hr GEN framställda förslaget. Urdet lemnades härefter till ordföranden i Göteborgs arbetareförening hr Krook, som förklarade sig ej kunna tro, att man på allvar ville till en politisk klubb förvandla ett möte mellan arbetaredeputerade från de trenne nordiska rikena, hvilka kommit tillsammans för att genom samverkan främja arbetarens atällning och ekonomiska utveckling. Vi böra hålla oss vid verkligheten, yttrade talaren, och ej flyga efter teoretiska idealer, hvarför vi säkert ej skola skörda annan lön än åtlöje. (Här atbröts talaren af blandade yttringar af bifall och ogillande.) Dessa olika meringsyttringar ansåg talaren bevisa, ott meningarne voro delade, hvarför han föreslog att frågan borde förbigås. Hr Hagerman från Stockholm, som derefter fick ordet, framhöll å andra sidan nödvändigheten af att diskutera denna fråga, som af så många arbetareföreningar omfattadss med det lifligaste intresse, samt slutade med att föreslå, att mötet skulle såsom sin åsigt uttala, att kom munal och politisk rösträtt borde tillkomma hvarje myndig svensk man, som erlade skatt till kommunen cch ej förlorat medborgerligt förtroende. Mot hr Krooks yttrande, att den lika rösträtten ej borde komma under öfverläggning, uppträdde flera andra talare, såsom hrr Håkansson, Nilsson, Wetterström från Stockholm samt hr Mauroy från Norrköping, och yttrade sig i samma syfte som hr Hagerman. Hr Hultgren fann frågan vara en af de mest praktiska, som gerna kunde förekomma vid ett arbetaremöte. Beröfvad politiska rättigheter kunde arbetaren ej göra någonting för förbättrande af sin ställning. Han vore nemligen betagen rättigheten att deltaga i lagstiftvingen; finge ej beskatta sig sjelf m. m. Lektor Blomstrand höll ett längre anförande, hvari han efter ett ändlöst ordande fram och tillbaka slöt med att hemställa, om ej mötet ville såsom sin mening uttala den önskan, att vid den förestående reformen i afseende på bestämmelserna angående den kommunala och politiska rösträtten det måtte tillses, att äfven den obetydligaste arbetaren tinge tillfälle att göra sin röst hörd. Kand. jar. Wallem började sitt föredrag med den anmärkningen, att det vore vanskligt att i afseende å de frågor, som kunde komma att blifva föremål för mötets behandling, sätta en gräns mellan dem som berörde och icke berörde politiken. Men att göra den nu föreliggande frågan till föremål för mötets öfverläggningar och beslut vore ett fel och bevisade derjemte en stor taktlöshet mot dess främmande deltagare. Ty frågan om utvidgande af den politiska och kommunala rösträtten för svenska medborgare hörde ej till ett arbetaremöte och ännu mindre till ett nordiskt arbetaremöte. Deltagarne från de tvenne andra länderna kunde omöjligen känna de svenska förhållandena och man borde ej tvinga dem att yttra sig öfver saker, hvarom de ej hade någon erfarenhet. (Lifligt bifall, blandadt med några nejrop.) I ett längre och lifligt föredrag framhöll hr Struwe från Sundsvall de skäl, som tala för borttagande at det s. k. strecket i fråga om riksdagsmannaval och införandet af den lika rösträtten vid afgörandet af kommunens angelägenheter. Derigenom skulle arbetarnes ställning höjas och intresset för fosterlandets gemensamma angelägenheter blifva lifligare. Sedan hrr Wallem och Boeck uttryckt den åsigt, att det vore önskligt, att man nu inskränkte sig till att diskutera frågan, utan att fatta något beslut i anledning af densamma, fick hr Rimestad ordet. Han framhöll i ett lifligt och med bifallsrop helsadt föredrag vådan af att inlåta sig på sväfvande önskningar och fantasier. Skola vi kunna uträtta någonting, då måste vi hålla oss vid verkligheten och ej ställa oss på fantasiens