barnet, och Kahns firma är solid. Hennes far har ett bland de bästa och hederligaste namn — detta är dock hufvudsaken. Agatha kastade hastigt en lock tillbaka Jag önskar att de må bli hälften så lyckliga som vi,, sade hon och bredde ut den lätta klädviogen, som lik ett moln föll öfver herr Denkwarts knän. Men i det hela tror jag att Helene är en liten gås, jag menar ett oerfaret barn, som alltid haft ett lugnt och stilla föräldrahem, hon vet hvarken af strider, försakelser eller förödmjukelser, derför är det helt naturligt, att hon kanske inte så högt som j:g kan värdera stundens lycka och uppfatta sällheten i ett harmoniskt äktenskap, Anton ... ack, så lycklig jag ärl, Mitt kära, lilla barn!) han strök håret ur hennes panna och böjde hennes ansigte tillbaka samt såg gladt på det. Jag önskar att du alltid måtte hålla ai mig som nu ... att du aldrig måtte tänka att det var en dumhet när du höjde mig upr till dig. Hur du kan tala.. Jag talar som jag tänker i denna stund, Agatha såg tankspridd på den lilja sillverbrickan, der förlofvingskorten lågo sammanhällna af ett hvitt band. Och Helene var otroligt lycklig, det hade Martina redan med stormande glädje förkunnat. Hvem hade den unga fästmön egentligen att tacka derföre? Hvem var det som satt Edvard i trångmål, och som tvungit honom att söka upp Helene? Agatha log. Zluru ofta hade hon inte helt omärkligt styrt de menniskors öden, som hon kommit i beröring d, eller som kommit inom hennes verkn rets och de i sen som fängslade henne, Det var säsista gången hon grep ini sin nästas lif, agarne skulle efter detta flyta så lugnt fram, som de små vågorna i hamnen, der de