Aftonbladet – 30 juni 1870, sida 2

AGATHA DERNKEWART.EN FAMNILJHISTORIA Ar SYLVIA. Om fröken Palm inte talar om det för någon, så... Inte talar jag om det, bevars! men fru Bernard ? Då kommer detta helt och hållet att stanna mellan oss! Tusen tack, min snälla Manuelita... Ursäkta att jag sade fru Bernards namn! Var god och fortsätt dermed... får inte jag säga Cornelia? De båda väninnorna logo och nickade mot hvarandra. Jag kan inte låta bli att tänka på den der matrosens... nej skräddarens djerfva bedrägerin, fortfor fru Bernard, att bli så behandlad på den ädla väg du vandrar... måtte du nu inte tröttna! Jag hör, du känner oss inte rätt. Må belackarne säga hvad de vilja, men vårt samvete uppehåller oss, när vi inse att vi göra verklig nytta. Hvarken allmänt eller enskildt inflytarde kan hejda den mission vi iklädt oss. Åro vi inte kristna? furu många ha inte blifvit stenade, hudflängda och sargade, och ha de derföre gifvit vika? Den mission vi iklädt oss ger oss ett herrligt pansar, som kan bära alla förföljelser af hvad namn och slag som helst. Vandra vi inte på den smala och trånga vägen, och få vi inte vara beredda på hvarje försåt? Jag talade nyss om Jastarenom — men, min söta, låt oss rätt tänka på saken, äro vi inte öfver åtlöjet? j Se A. B. M 189—146.