Aftonbladet – 30 juni 1870, sida 2

tidppnkt i mitt Nf, gjorde också jag upp en förordning om huru jag skulle framlefva mina dagar. Att bli gammal ungkarl var den första och hufvudsakligaste punkten i detta reglemente, förutsatt naturligtvis att vår Herre inte tvärt kom och klippte af alla jordiska funderingar; men för en vecka, ja, kanske inte så länge sedan, vakpade jag en morgon och fann hela den der planen alldeles öfverkorsad — att mera få någon reda på den var jate tänkbart, Jag måste nu göra upp en ny, vill Helene hjelpa mig dermed? Han satt med armen sluten om stolsryggen, medan han lugnt fortfor att tala, utan att se på Helenes halföppnade läppar, utan att veta det hennes allvarliga forskande ögon voro fästade på honom, Jdvard Denkwart hade ij allmänhet en god tanke om sitt omdöme och sin försigtighet, sin skarpa blick som läkare och sin tankekraft — han hade väl för några timmar sedan varit villrådig, buru han egentligen borde förhålla sig emot Helene; nu sedan han fattat sitt beslut, återstod det hpzom blott att gå direkt fram till mälet utan att blinka, utan att hvarken se till höger eller venster, lik den tappre krigaren, som ger sig i elden utan några vidiare reflektioner öfver hvad striden kan medföra åt honom. Jan, fortfor han; hjelp mig att omstöpa min gamla menniska. Låt mig genom Helene återfå aktning och förtroende för qvinnan! Hon satt ännu med framåtböjdt hufvud och halföppnade läppar; hon fann sig som under inflytandet at en dröm, utan förmåga att tala eller taga aktiv del i det, com till drog sig omkring henne. Den bästa delen af mitt lif är med Guds hjelp ännu inte förbi, Helene, sade han och fattade hennes hand. Väl var jag för flera år sedan förälskad, men blef besviken, och