LEE AGATHA DEXEWART.) EN FAMILJHISTORIA AFP SYLVIA, Ja, så är det. Det är förskräckligt, fasansfullt! Ack, fröken Denkwart, låt oss betänka detta, medan det ännu är tid! Jag vill visst inte blanda mig i angelägenheter, som inte angå mig, nej, långt derifrån! Men tag för ro skull och läs igenom det här: Jungfru, sköt om din lampa, och jag vill då hoppas att fröken Denkwart skall inse det nödvändiga uti att inte allenast hålla sin egen lampa i stånd, utan att det är vår pligt att tillse det andra lampor måtte vara klara och beredda. Och se här finner jag ännu en till: Vår grannes skor, eller nödvändigheten att ta reda på vår nästas förhållanden och åtgöranden,. Ja, se till att flickan inte så der får fortlefva på egen hand, snälla fröken Denkwart. — Men jag må undra hvad vår lilla värdinna gör? Jag tyckte jag såg en skymt af henne från andra rummet? Fröken Cornelia steg upp och gick samt yttrade halfhögt: O, det var som jag anade, hon trakterar sin själ med Paradisäpplet! Agatha, som satt med hufvudet stödt mot några purpurröda sammetsdynor, släppte i sanma ögonbliek den lilla boken till golfwet och såg halft förvirrad upp. Jag riktigt skäms, sade hon och strök det mörka håret ur pannan, jag skulle ju gå och göra toilette till middagen, men kom gå att titta i det här häftet... och så glömde ag mig i stället qvar. Se A. B, JM 129—145